…skall en oxe flaggas. Nu är det ju i modern tid ingen oxe som är i Dalslands landskapsvapen så var dock fallet när vapnet en gång skapades i mitten på 1500-talet.
I fält av silver en röd gående tjur i rött med beväring i guld.
Ursprungligen utgjordes vapnet, som tillkom vid Gustav Vasas begravning 1560, av en oxe med en hängande svans.
Dalsland känns nästan lite exotiskt nu för tiden. Det var ju åtta år sedan jag lämnade Brålanda och Dal (eller [da:schlann], som ”vi” själva kallar landskapet) så visst känns det avlägset. Men ändå inte. Framförallt det senaste har jag blivit skarpt påmind om varifrån jag kommer. Inte att jag har kommit på det själv, men flera i min närhet har allt oftare konstaterat ord och uttryck som jag i sann dalsländsk lingvistisk förmåga börjat att återuppliva. Jag vet inte om det är bra eller dåligt eller ens varför det plötsligt börjar att dyka upp.
Nåväl, flaggan får vaja vidare på balkongen och skvallra. Ja, om nu någon vet vad den betyder…
Jag uppdaterade bilden alldeles nyss.