Fortsättning på Kundbemötande, del I
Mormor höll på att göra paj. Det sa hon när jag ringde upp på vägen till Högboms El efter jobbet. Damn att man inte är 70 mil söderut, för då hade jag varit på plats och käkat upp den. Hon är en matkonstnär. Jag tror aldrig hon har lagat en mindre smakfull måltid. Någonsin.
Hur som helst, för andra gången denna dag klampar jag med drydianska steg in i butiken. Det är tomt, så när som de två försäljarna som står bakom disken. De känner igen mig och mannen som utlovade min kabel till i morgon står och sörplar på en kopp kaffe. Sedan utspelar sig ett scenario som jag inte riktigt föväntat mig, trots hans uppvisning i morse där han framförde ett nummer baserat på total inkompetens…
Dryden: – Tjena, kabeln är inte klar eller?
Försäljare: – Ehum, hehe. Nej, den är ju inte det…
Dryden: – Nej, det var ju tänkt först i morgon men har du tid att fixa den nu så väntar jag.
Eftersom det är så gott som tomt i butiken plus åsynen av en kaffemugg så förväntar jag mig att han ska ordna det åt mig, utan några större omsvep. Därför blir jag en aning förvånad när han öppnar upp huvudet med det som kallar mun, sörplar vidare på kaffet och trött konstaterar…
– Nja… Egentligen har jag ju inte tid. Men… jaja.
Que? Inga fler ord yttras från honom (och tur var väl det för vem fasen vet vad han hade kläckt för korkade kommentarer om han fortsatt?), han tar sin plats vid ett bord och börjar mecka ihop kabeln. Åtta minuter senare är kabeln klar. Jag betalar och får dessutom 20% rabatt. Det stod inte varför på kvittot men kanske kom han till insikt om vilken nivå hans service mind låg på och ville kompensera, vad vet jag? Jag lämnar butiken och funderar på om jag någonsin kommer att gå dit igen. Helst inte.
Förresten, antennkabeln gjorde susen. Från bildfrysningar via boxen och storkornig bild på de flesta kanaler till fint boxflyt och kalasbild på samtliga kanaler. Bara genom att byta kabeln. Så enkelt det kan vara ibland. Synd bara att man måste råka på minst ett pucko på vägen dit…
Ska man maila över storyn till dem tro? Risken finns väl att de bryr sig om det mailet lika lite som de brytt sig om mitt första mail jag skickade i söndags…
Får dom inte veta så kan de väl inte ändra sig, ta till chefen!
Appropå kaffemuggen. Egentligen så kan du väl inte vara helt säker på att han inte hade hundrafemtioelva beställningar liggandes på en hög och kanske tog sin första 5-minuterspaus på hela dagen just när du kom in i butiken? Råkar själv ut för detta i stort sett varje vecka. Man har slitit röven av sig precis hela dagen. 16.45 (vi stänger 17.00) kommer det in en kund med 0% kunskap om vad jobbet han vill ha utfört innebär. Själv sitter jag ned för första gången sedan 7.00, och då kanske med en kaffemugg i handen. Att jag egentligen slutade vid 16.00 och har jobbat över 45 min är ju givetvis ingenting som kunden har någon aning om och då kan det givetvis låta jävligt illa om man säger att man inte har tid. Givetvis är det bara att resa sig och ta tag i jobbet. Men att påstå att personalen absolut inte kan ha någonting annat att göra än att fixa din antennkabel bara för att han har en kaffemugg i näven tycker jag är lite kortsint. 😉
Jag tror man måste ha varit med för att få den där riktigt nonchalanta upplevelsen. Han kan mycket väl ha en miljard saker att göra, men att sörpla lite lätt på kaffet och arrogant konstatera att han inte har tid är inte riktigt vad jag går med på. Det finns flera sätt att uttrycka det på, det här var ett av de sämre alternativen.