Mot ruinens brant!

Det är väl knappast någon som missat ryssbyggets ras den gångna veckan så idag var det ju en högintressant match på Old Trafford när United tog emot Chelsea.

Två mål. Ett rött kort. Ett potentiellt rött kort. En straff som borde ha varit. En straff som inte borde ha varit men som blev. En glad sir och en mindre glad icke sir. Det är resultatet av drabbningen och med tanke på hur lite bortalaget skapade överhuvudtaget känns det som tre ohyggligt rättvisa och viktiga poäng.

Mikels stämpling på Evra var kanske inte den mest solskensklara utvisningen som vi skådat och dessutom borde Coles vidriga kapning av Ronaldo i andra halvlek genererat i samma röda kort. Men icke. Cole klarade sig också från efterspel när han drog ner en hemmaspelare i straffområdet i första halvlek. Turligt nog, eller hur man ska uttrycka det, jämnade det hela ut sig efter Sahas lätta fall i slutskedet. Straffen tog han själv. Hårt och mitt i mål.

Funderade förresten lite mer på hur trevligt det hade varit att se matchen på en 37″:are…

Föregående inläggSläpp(t) hästarna fria
Nästa inläggKaffeblatte & negerbollar
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

2 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.