Finskor på fötterna

Jag var tillbaka. I förarsätet. Där jag suttit så många gånger och där jag kanske trivs allra bäst. Inte alltid, men många gånger. Ett bedårande återseende. Jag och broderskeppet tog den före detta drydianska limon på en miniroadtrip till Uddevalla, för 29- respektive 32-årsservice hos moderskeppet. Allt såg bra ut, inga anmärkningar trots allt skitsnack och fula ord som förekommer. Mitt hål i huvudet borde vara helt igensotat, men icke. Jag har uppenbarligen, som min körskolelärare Robert uttryckte det på våren 1998, ”lagt band på mig”. Det måste ju således betyda att alla vettiga saker jag säger överväger alla fula ord.

Vi båda var förundrade över kylan som mött oss när vi tagit oss 72 mil söderut så vare sig vinterjacka eller hikingkängor hade prioriterats i packningen. -15°C i landet av salta klippor med bitande råkall Nordsjövind rätt in i ben och märg betyder oftast -70°C rent mentalt. Och utan vantar och med finskor på fötterna (fin-skor, inget annat) gjorde vi oss inget större besvär med att klättra på klippor efter grymma bilder utan det blev en sedan tidigare beprövad klippavsats med promenadstråk nästan hela vägen fram. Fast lättjan belönade sig, en magisk skymning!

Föregående inläggNär det snöar som mest
Nästa inläggLärorik fredagsläxa
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.