Vanligtvis brukar det ju vara en befrielse att komma hem från veckans första arbetsdag, att slå sig ner i soffan och inte göra så mycket mer efter en lång och never-ending-jobbdag. Fast idag blev det mer tvärtom. Ju mer bort från jobbet jag var, desto mer gick saker och ting käpprätt åt Sherwoodskogen. Det var till och med ett kräkpass på Arenan idag. ”Ojdå, nu slog han en passning ämnad för mig” varpå jag står och ser hur bollen rullar förbi innan jag börjar springa med tafatta ben. Fotboll blir inte särskilt roligt då, när huvudet hela tiden ligger ett par tiondelar efter.
Jag tror Mac är rädd för att möta mig i Modern Warfare 2. På senare tid har det mest handlat om Special Ops och köra lag. I lördags ”somnade han” hemma i Castle McUrcus medan jag väntade hemma i mitt palats och idag var han online men icke kontaktbar. Jag vet att jag är bra men för hans skull borde han ju möta mig. Man utvecklas bättre när man möter de som är en aning vassare.
Ska man kanske avsiktligt stå över torsdagens inomhuspass? Jag kanske rent av behöver tänka på något annat än fotboll. Stanna hemma en kväll för en gångs skull. Det var ju dessutom jävligt längesedan jag spelade FIFA på PS3:an…
Jag funderar på om Mac faktiskt kanske var ärlig när han sa att han somnade bort från Modern Warfare. Fast… nej. Det kan omöjligt vara så.
Idag blev jag olidligt vandringssugen. Jag vet varför men tycker ändå det är lite tidigt. Vi har ju inte ens gjort en topptur än och jag har fortfarande två skiddagar kvar för att tangera förra årets åtta dagar.
Jo, jag tror nog faktiskt att Mac bangade. Fegade ur. Skakade av rädsla. Men den ärliga sanningen får vi nog aldrig reda på…