Ibland blir man hårt slagen över hur liten världen är. Som den där gången jag satt på frisersalongen i Östersund för sex år sedan. En stund på dagen då jag absolut inte var pratsugen dessutom. Varpå den äldre mannen bredvid mig börjar tala om min mobil, som jag desperat slitit upp för att få vara i egna tankar en stund. Efter några minuters artig ordväxling lägger han också givetvis kommentaren…
Du är inte härifrån va?
Lågoddsare. Stämmer utmärkt, så jag drog lite övergripande att jag var från ”norr om Göteborg, du kanske känner till Trollhättan?”. Jodå, visst gjorde han det. Anledningen till min kanske en aning dumma fråga är att (allt för) många inte är särskilt bevandrade i den svenska geografin. Men herrn var det, det visade sig att han jobbat på ett åkeri där och med den vetskapen släppte jag således bomben att Brålanda var platsen för min barndom. Jomenvisst, han kände ta mig sjutton till den hålan också. Han hade haft massor av körningar där, bland annat till Dahlbergs Slakteri. Där jag sommarjobbade tre år och där min morfar spenderade större delen av sitt verksamma yrkesliv. Vi kanske rent av redan hade träffats fem-sex-sju år tidigare. Och så säger folk att Norrland är långt bort. Pluttvärld och knappnålsjordklot.
Facebook kan ibland generera vänförslag som får mig att titta till en extra gång, varför jag då kollar in våra ”gemensamma vänner”. Ibland förvånas jag över hur vissa band knyts ihop. Där en person från en del av landet har samma gemensamma vän som två av mina andra vänner i en annan del av landet. Som jag själv träffat under helt olika omständigheter på olika platser. Klara och Kajsa från en del av Sverige har samma gemensamma vän som Mattias, från en annan del. En annan plats. På ett annat sätt.
Jag påstår alltså inte att folk bara sitter runt, eller ska sitta runt, på sina arslen och umgås med samma personer livet ut. Tvärtom, vilket också det här borde vara ett kvitto på. Därför blir jag lika fascinerad varje gång jag ser hur ett band knyts ihop på ett högst märkligt och för mig oanat sätt. Antingen via Facebook. Eller på en frisersalong i Östersund, via ett slakteri i Brålanda. Utan att vi ens vet om det. Då. Nu. Igår. I morgon. Kanske inte för tio år sedan. Men kanske om tio år.