Sista spiken i spelfodralet?

Jag har börjat se tendenserna igen, samma tendenser som för runt sju-tio år sedan gav samma effekt i liknande sammanhang. Och som säkert förekommit ofta däremellan där jag själv inte medverkat och jag förstår fortfarande inte varför. Jag försöker begripa, få ett uns om tankegångarna men greppar det inte. Banalt för vissa, förstörande för mig.

Just i skrivande stund har jag ägnat alldeles för mycket tid framför Modern Warfare 2 på PS3:an. Å andra sidan skäms jag inte, det är ett förbannat bra spel och att dessutom ha Mac med på rundorna, var och en i sitt palats, gör bara saken än mer underhållande (den bastardon har blivit grym på kniven). Men jag börjar så smått få nog av alla jävla klåpare som envisas med att fuska sig runt på banorna, i jakten på levels, emblem (eller ”Så jäkla fjortis!” som Mac kallar dem) och annat som går att komma över.

För tio år sedan var det ”wallhacks” i CounterStrike (CS) som gällde, ett fusk där man sonika kunde se genom väggar. Ett par år senare var det något liknande, eller annat som jag inte riktigt minns, som var hett på tapeten i Medal of Honor Allied Assault (MoH) och dess efterföljande tilläggspaket. I Modern Warfare 2 är det ”tactical insertions” som gäller där spelarna sonika sitter och turas om att skjuta på den andra i en på banan väl avskild del. Man återföds på samma ställe och slipper därmed springa tillbaka till sin kumpan. Ett fullt legalt fusk där det inte krävs tillägg eller modifierade ”plugins” som på något sätt modifierar spelet. Men ack ett så mycket tråkigare fusk.

Jag försöker föreställa mig. I CounterStrike kunde man förvisso skaffa sig fula fördelar med exempelvis ett ”wallhack” men man sprang ändå runt och gjorde det spelet gick ut på – skjuta och döda. Likadant i Medal of Honor. I Modern Warfare 2 däremot tar man död på allt nöje som kan tänkas finnas eftersom;

  1. Man sitter konstant på samma ställe.
  2. Man skjuter på sin kompis som återföds på samma ställe.
  3. Man förstör för andra spelare genom att matcherna blir ojämna och orättvisa.

Tredje punkten kan förvisso vara ett nöje i sig för de som riggar matcherna men för utomstående, som köpt spelet för att spela och ha roligt, blir det ett dråpslag. Själva nöjet med att häcka på samma ställe bana ut och bana in förstår jag inte. Ett dråpslag som tillslut gör att man tröttnar och sonika slutar att spela helt och hållet. Jag har ju som sagt sett det förut, både CS och MoH slutade jag spela av just den anledningen. Jag lär se det igen.

Modern Warfare 2 ligger väldigt nära till hands. Igår kväll kändes det än mer påtagligt när inte mindre än tre personer samspelade i en riggad match om totalt åtta deltagare. Hur kul det blir för oss andra? Hur sugen blir man på att skaffa det nysläppta kartpaketet om man vet att man löper risk att sluta spela inom några veckor? Fundera på den, så hörs vi efter lunch.

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Daniel Rydén
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

2 KOMMENTARER

  1. Blir sjukt sugen på att lira MW2 online nu men jag gav upp hoppet en sen helgkväll för ett halvår sen eller nåt. Tokstryk blev det, så jag håller mig till mitt Fifa World Cup 2010 (som fått alldeles för lite kärlek på sistone).

    Men nita de där j-a fuskarna!!

  2. Tokstryk får man räkna med och att jaga fuskarna har blivit en ”grej”. Men frågan är hur länge man orkar. Vad spelar man för? Att ha kul eller att jaga små finniga fjortonåringar?

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.