Det var meningen att jag skulle genomföra ett tandemhopp i helgen. På fredagskvällen var jag fullt laddad att kliva upp med tuppen (en drydiansk tupp gal någonstans mellan klockan 08 och 12 beroende på dag och aktiviteter kvällen innan). Men eftersom det är juni och vi befinner oss i Jämtland så regnade sonika hela hoppdagen bort på lördagen. Nya tag och vi ställde in oss på söndagen istället. Men eftersom det är juni och vi befinner oss i Jämtland så regnade inte bara dagen bort, den blåste dessutom åt helvete i iskalla nordvästanvindar. Nu har vi sonika siktat in oss på någon helt annan dag i en helt annat månad istället. Vi kanske skulle passa på att byta plats när vi ändå håller på?
Tro nu inte att jag är bitter, för det är jag inte. Jag älskar (emellanåt) Österund i allmänhet och dess väder i synnerhet. Nåväl, jag lever på hoppet (…) och väntar lite till på när det fortfarande är 25 plusgrader och solen sjunker ner bakom Frösön. Men jag tror vi är på fel sida midsommar för att förvänta oss riktigt fett väder, även om man emellanåt blir motvisad (heja 2006!).
En liten anektot på området kan ju vara på sin plats för att styrka min tes. 1992 1993 var jag på bussemester på väg söderut mot Lugano (det var på den här resan jag blev kär i staden, 12 13 år gammal). Strax innan vi skulle passera Sankt Gotthardstunneln så jiddrade guiden något om att det ofta är pissväder norr om tunneln för att sedan vara 25 grader och strålande solsken på andra sidan. Mycket riktigt. Cred till guiden. Snygg var hon också förövrigt. Som sagt, jag var 12 13 år. Det blev aldrig något mellan oss. Däremot har jag och Lugano fortfarande ett förhållande. På distans.
Jag hoppas hur som haver att midsommar är San Bernardinotunneln (för helgen kommer regna bort, det är lika säkert som amen i kyrkan) och att det vankas sommar på andra sidan helgen. Inte alls långsökt. Inte alls. Däremot fullt möjligt.
Fullt möjligt.