Toppen, botten och en reserv

Jag har bestämt mig. Strax innan avspark igår eftermiddag släppte jag bomben på både Twitter, Facebook och webForum och den drydianska växeln började gå rejält varm (nåväl). Nu har jag tagit modet till mig och bekräftar härmed det helt och hållet officiellt.

England. Det är mitt lag under VM. Efter noga övervägande så föll valet helt enkelt på det land vars liga man följer mest och helst. När man tänker tillbaka, ett rätt enkelt val trots allt och jag känner inte att det finns så mycket mer att tillägga i saken.

Som garanti har jag slängt in Italien, ett andrahandsval om England mot förmodan skulle åka ut före. Italien lever helt på gamla meriter och när de tog hem VM för fyra år sedan kunde jag äntligen låta såren läka för den baksmälla jag känt sedan 1990 då de i Neapel åkte ut på straffar mot Argentina. Zenga, Baresi, Maldini, Baggio, Schillaci och Vialli förtjänade helt enkelt ett bättre öde (än en bronsmatch mot just England). Jag har aldrig gillat Argentina sedan dess, och knappt innan heller för den delen. Den smällen var nästan värre än när de åkte på straffar mot Brasilien fyra år senare i USA. Jag har aldrig gillat Brasilien efter det, och knappt innan heller för den delen. Ja, 1990 var faktiskt värre än EM-finalen 2000 när de åkte mot Frankrike i sudden death. Jag har aldrig gillat Frankrike efter det, knappt innan heller för den delen. Italien lever helt enkelt på alla de helvetes kval de gått igenom för att sedan stupa på mållinjen. 2006 fick de rejält betalt för det. Med all rätt och på ett typiskt italienskt sätt då de trocklade sig igenom slutspelet över taggtråd och minfält. Herregud vilken resa.

Man kan ju nästan tro att jag hyser mer sympatier för Italien än England efter det där utlägget.

Jag har givetvis en liten träsklista också, de som huserar längst ner på priolistan. Där har jag valt att placera Nordkorea allra allra allra längst ner och långt från alla andra lag. De borde helt enkelt inte vara i VM och jag hoppas innerligt att de åker på segrar som sedan skrivs in i historieböckerna som de fetaste i mannaminne. I samma kategori placerar jag Brasilien, mest för att de är en nation som alla räknar med och för att de är så jävla överskattade. I min värld åker de i gruppspelet och så får de ta nya tag när de har VM på hemmaplan 2014.

Spanien då? Äh, de vann 2008 och har troligtvis inte blivit sämre sedan dess. De bröt dessutom spökesmönstret att de aldrig var bäst när det gällde och risken finns väl att de följer upp 2008-succén med något fantastiskt även i år. Jag är dock den siste att sörja om de åker långt innan. Inte för att de är dåliga, inte för att jag tycker illa om dem utan mest för att det vore en liten skräll. Och sånt gillar vi (ibland), när saker och ting tar hysteriska vägar än den alla tippat. Lite som att leva som jag lär.

Föregående inläggDå var vi igång
Nästa inläggRule Britannia på terrassen
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.