Jag faller återigen på det där jag skrev om för ett tag sedan, att inte hålla på att redogöra minut för minut, timme för timme om vad jag ätit för frukost eller hur lång tid det tog att knyta skorna. Ibland är det dock oundvikligt och mina fingrar vill bara skriva av sig. Så, ärade läsare, här kommer alltså en kort (!) redogörelse för den topptur på Tväråklumparna som jag och Martin genomförde i söndags. Utan tvekan den bästa toppturen hittills (det är nästan så jag vill inkludera turerna med skidor också) och kanske på årets bäst lämpade dag.

08:40. Nyinköpt morgonkaffe på McDonalds Lillänge. Jag och Martin rullar västerut i en röd Alfa.
10:01. Coop i Åre slår upp dörrarna och vi knallar in för lite topptursproviant. Bananer, choklad, en påse nötter, mackor. Bland annat.
10:56. Snasahögarna, Tväråklumparna och alla andra fjäll runt oss är vackert snöklädda när vi parkerar bilen där Norder-Tvärån mynnar ut i Handölån.
11:08.
Ombytta och packade, vandringen börjar.
11:32.
En bedårande färgprakt! Vita fjäll, gul-röd-orange vegetation och en absolut klarblå himmel bidrar till kontrasterna.
11:51. Turens första kris är millimeter från att inträffa. Enbensstativet med kameran halkar till i ett fotoögonblick och sökaren åker upp i högerögat – och petar ur linsen. Jag lyckas fånga linsen i handen och med Martin snabbt till undsättning räddas jag av spegelbilden i mitt kortetui. En minut senare ser jag som folk igen. Close call.
11:51.
I precis samma veva som min egen minikris råkar Martin ut för en likadan när han lyckas tappa vattenflaskan i den forsande bäcken. Reaktionsförmågan räddar honom. Flaskan kom att spela en central punkt resten av dagen.
11:52. Vi reflekterar över situationen och halsar i oss friskt och kallt fjällvatten direkt från bäcken.

12:02. Vi bestämmer oss för att öka takten en aning.
12:04.
Ny fotosession.
12:32.
Femtioelfte fotosessionen längs med bäcken. Taktökandet havererar fullständigt.
13:48. Tiden står stilla men rusar på samma gång. Allt längre in i dalen och vi omges av Lill- och Storsnasen och Tväråklumparna.
14:12.Vart sjutton är min vattenflaska?” – Martin har full koll på en transparent flaska som ligger någonstans i snön.
14:25. Vi närmar oss dalens höga kam (som förbinder Tväråklumparna och Snasahögarna) och Snasahögarnas vindskydd. Solen försvinner bakom Sönner-Tväråklump och bakom oss ser vi Ånnsjön i fjärran. Magiskt.
14:38. Vindskyddet är intaget. Vi har gått sex kilometer och cirka 450 höjdmeter (nej, inget monstertempo direkt). Vi ser nu också Sylarna, ett fullgott komplement till allt annat. Äntligen fika! Martins monsterflaska finns med oss och nu finns det inga fjäll som skymmer solen. Njutbart!
14:52. “Jag tror det är dags att öppna nötpåsen.” – Dryden. På fjället kan ingen höra dig ordgroda.

15:36. Efter ännu en fotosession packas systemkameran ner av säkerhetsskäl och vandringen mot toppen av Sönner-Tväråklumpen påbörjas. “Toppen klockan fyra!” konstaterar vi optimistiskt samtidigt som vi vet att det är 250 höjdmeter som ska klaras av.
16:05. Tungt! Kameraväskan på ryggen väger runt tolv kilo och berget är brantare än vi trodde. Och brantare blir det.
16:21. Brantare och brantare och det är inte längre gång som gäller, det kan närmast liknas klättring. Ajabaja att sätta foten fel och händerna på lösa stenar, “…då är man hajmat“, som Martin så poetiskt uttryckte sig.
16:22.Tja, men man kan ju dö på fulare ställen.” konstaterar jag. Vindskyddet är plutt och den lilla sjön är än mindre nu.

16:37. Sönner-Tväråklumpens topp på 1409 meter över havet är intagen och det är en magnifik 360°-vy vi har runtomkring oss. Getryggens lodräta rygg, Sylarna där bakom, norska sidan, Getvalen, den tvärbranta Lillsnasen och den något större Storsnasen med Ånnsjön bortom sig och Storulvån. Nästan klarblå himmel, vindstilla och runt nollan i temperatur. De vita topparna runt oss blir total kontrast mot de orangefärgade fjällskogarna. Det måste upplevas och jag försöker banka in det i mitt huvud att man ändå bara bor “en lite bit” därifrån.
17:28. Tiden hinner ifatt oss och solnedgången må vara oändligt vacker men någon topptur till Norder-Tväråklump blir det helt enkelt inte och vi bestämmer oss för att sikta in oss på bilen. Vi bestämmer oss också för att sikta på en klippavsats på nordsidan av nyss nämnda klump då vi tror på en lätt sluttande avslutning runt kröken. Vi siktar fel.
18:15. Det blir en trixig och emellanåt idiotisk klättring (!) ner, allt medan södra klumpens skugga lägger sig över oss. Meterlånga istappar och lösa stenblock döljer sig under snön. Många höjdmeter på väldigt kort avstånd.

18:42. Det värsta är över. Vi blickar upp mot den svarta väggen vi just trixat oss ner för och konstaterar att det var enda sättet för att inte fastna helt med mörkret rusandes mot oss. Blöta fötter, värkande lår. Bilen känns långt borta.
19:20. Vi når bilen ett par timmar senare än planerat. Mörkret har i princip lagt sig men jag hinner fånga en riktigt bra solnedgångsbild över Sylarna, som skymtar i horisonten.
21:40. Ramlar innanför dörren, väger packningen i ren nyfikenhet, konstaterar att det “vart ju lätt värt det” (!). Somnar en stund senare på soffan.

Fler bilder kommer att publiceras i dagarna.

1 KOMMENTAR

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här