Jag lyssnar vanligtvis inte på radio. Framförallt inte kommersiell radio. Jag får allergiska utslag av RixFM. Bland annat. Det blir aldrig att man sätter sig och aktivt lyssnar hemma i soffan. Även om man borde, för det finns många bra program att ägna tid åt. Men alltid är det något annat att göra och på något sätt är man aldrig sysslolös hemma. Men det finns undantag. Rivstart på Bandit Rock i Göteborg är ett och en emellanåt given punkt på morgonschemat. Ett annat är Sveriges Radio och roadtrips, allt från Radiosporten till Verkligheten som är det senaste jag fastnat i. Intressanta reportage, välberättade, bra musik och spännande ämnen. Allt från mystiska fenomen på himlen till födelsedagsfirande föredetta kåkfarare som träffar sin mamma för första gången på fem år. Allt medan milen rullar. Meter för meter. Träd för träd. Håla för håla, genom ett höstmörkt och disigt landskap.
Igår tog dock radiolyssnandet fart lite extra, när jag faktiskt på väg hem från jobbet insåg att jag missat söndagens Verkligheten. Så, SR-appen fick ge mig Podcasten och det var nästan man önskade att promenaden tog lite längre än de 25 minuter den faktiskt tar. Å andra sidan, då har jag mer att lyssna på när jag går hem ikväll.
Jag funderar, hur svårt kan det vara att släppa allt en timme hemma i den egenskapade hetsen? En lugn stund i soffan med ett bra samtalsämne kan göra vem som helst lite livsklokare. Det är också nu det återigen går upp för mig att det må så vara att TV-licensen är felriktad och gammalmodig – men nästan värd pengarna.
