Att sålla bort det värsta – ett miljöprojekt

Intressant teori. Nyårsnatten slogs det SMS-rekord i Sverige och som en flitig SMS:are så borde jag naturligtvis varit med och lyft den statistiken. Men faktiskt inte. På nyårsafton 2010, i fredags alltså, skickade jag tre ”Gott nytt år!”-SMS och svarade på fyra. Totalt sju. Jämfört med förra året är det en halv-halv-halv-halv-halv-halvering. Minst. Då var det dessutom jag stod till 95% stod för hälsningen och 5% för svar på inkommen hälsning. Typ. Jag skickar inte heller sedan några år några opersonliga mass-SMS utan kör en personlig runda i adressboken istället (tror det var 2005 eller dylikt som de åtta första i adressboken fick fyra likadana nyårs-SMS av mig och jo, det kändes ju personligt så det räckte och blev över).

På Facebook slängde jag ut en generell nyårshälsning, precis som alla andra verkade göra och även Twitter fick sig en nyårspostning. I övrigt var det tämligen skralt med hälsningar så vad kan man då dra för slutsats? Att jag inte har några vänner? Att jag inte orkar skicka personliga SMS till hela kontaktboken i iPhonen? Att ingen orkade göra samma sak till mig? Eller att alla bara nöjer sig med en generell hälsning på Facebook och that’s it?

Bra fråga. Det kan ju också vara så att jag sket i det för att jag helt enkelt prioriterade annat, alternativt inte orkade. Att lägga tid och ork på energislukande saker hör helt enkelt till något jag måste bli bättre på att ta avstånd från, på sikt har jag helt enkelt ingen lust att låta andra mer eller mindre obetydliga saker och personer suga ur den energi som jag så väl självbehöver för att driva mig själv och min tillvaro framåt på ett tillfredställande sätt.

Det handlar inte om att jag ska sluta bry mig om saker och människor. Det handlar bara om att försöka sålla bort sådant som jag inte kan påverka, inte vill påverka, inte har lust att påverka eller sådan information eller människor som helt enkelt inte tillför mig något utan bara genererar negativ energi. Allt från att sluta följa vissa bloggar, säga tack och hejdå till ”vänner” på Facebook, att ge fan i att svara sarkastiskt på SMS och skapa onödiga diskussioner om absolut ingenting. Eller att sluta tramsa runt och irritera mig på saker jag inte kan påverka. Som infantila ”medmänniskor”, folks bedrövliga bilkörning i rondeller eller vädret. Det snöar och är -20°C – acceptera, anpassa, applicera. Eller sucka och stånka när du river ur halva garderoben för snö som är en självklar företeelse från december till mars. Gubben i Volvon blinkade inte ut ur rondellen – acceptera, anpassa, applicera. Eller kör ifatt, tuta, svär, skäll så han inte hör och gestikulera så han inte ser. Vem är det mest synd om?

Ett projekt som jag har att tacka de som beter sig just så där, det var så jag upptäckte hur jävla illa de(t) låter och vilken negativ energi som sprids i omnejden. Ett projekt att fortsätta jobba på. Ett projekt för andra att kanske försöka sig på. Ett projekt som förhoppningsvis gör mig gladare och mer fylld med energi att lägga på viktiga saker. Möjligtvis med reservation för dagar av mindre bra karaktär men som bekant måste det ju finnas ett undantag som bekräftar regeln.