Dagens åkning förlades till Funäsdalsberget och det blev dessutom i princip premiär, då merparten av sällskapet aldrig åkt där. 60%-iga Nol i egga lockade ju en aning och det var ju något brantare av vad jag åkt tidigare. Hade det varit klarblå himmel hade utsikten varit magnifik. Det var också fantastiskt bra i personal barnbacken, med liftpersonal som gjorde high fives med kidsen och sprang med barnen upp i liften. Riktigt kalasbra!
Dagens behållningar; barnen åker själva i knappliften, Leyan skrek ”GODDAG GODDAG!” till Lilla Lo (maskoten) och att 60% är… brant.
Valet av backe i morgon överlades helt på mig och eftersom Tänndalen är Tänndalen så bestämde jag mig för att återvända. Det är ändå fortfarande magi att blicka ut när man står på toppen i backarna där. Fram tills dess knäcker jag en öl till och lever sportlovsveckan fullt ut. Skål!
