När ska jag slippa bli straffad?

I mina jeans har jag två fickor framtill. I den ena har jag iPhonen och i den andra mitt kortetui. I mitt kortetui har jag förnärvarande två stycken kort. Det ena är mitt körkort och det andra är mitt enda betalningsmedel – betalkortet. Vad jag sällan bär på mig är kontanter. Alls. De gånger jag har kontanter på mig är lätträknade och vi kan väl säga kanske ett par-tre dagar om året. På sin höjd. I bilen förvarar jag inga sådana värdesaker alls, inte ens ett sketet mynt. Inte ens en obrukbar femtioöring.

Det här innebär ju naturligtvis att jag i 99% av alla fall betalar köp med just mitt betalkort (det blir naturligt i och med att jag inte har kontanter på mig, plus att jag inte stjäl och hade jag stulit hade jag ändå inte betalat för mig och då hade ju kort eller kontant spelat mindre roll, det faller inom rimligheternas alla gränser om man nu besitter högre IQ än sitt eget skonummer). I de allra flesta fall går kortköpet snabbt, smidigt och säkert och jag tänker sällan på själva proceduren och jag kräver inte heller att jag ska få saker billigare för att jag underlättar arbetet för butiken genom att just peta in kortet med chipet uppåt och knappa min kod. Däremot finner jag inget större nöje i att bli straffad för det.

Det finns vissa företag som har förstått grejen med kortbetalning. Nu åker jag förvisso sällan buss, men Stadsbussarna i Östersund har “vänt” på det, gentemot vad många andra företag gör. De tar ut en extraavgift för kontantbetalare, för tillfället 4:-. En enkelresa kostar alltså 20% mer om du slänger fram mynten än om du drar kortet. Jag säger inte att det är okej att “straffskatta” men ska man nu göra det så ska man belägga rätt klientel med det. Framförallt inte oss som betalar på det säkraste, enklaste och billigaste sättet – med kort, eller SMS för den delen.

Jag brukar SMS-parkera i Östersund, eftersom det händer att jag rullar bilen ner på stan och blir ståendes på någon av betalplatserna. 6:- per timme för de som behagar att släpa på mynt. 8:50:- per timme för mig som SMS-parkerar. Det är inga pengar som avgör min ekonomi en månad utan mer en principsak, lika mycket princip som den berömda och numera förbjudna kortavgiften som vissa butiker valde att straffa oss kortbetalare med.

Inga pengar som avgör min månadsbudget som sagt, men definitivt pengar som av ren princip kan göra mig tämligen irriterad. Jag kan oftast ha rätt bra tålamod och inte skrika särskilt hårt över bagateller (allt är ju relativt, två-tre spänn kontra tsunamis på tio meter i Japan… ja, fundera själv) men när onödiga tilläggsavgifter och annat småtjafs tar över så känns det som att fel kunder drabbas. Det kanske är så att jag en gång för alla ska bestämma mig för om jag rent av ska kassera betalkortet, sluta SMS-betala och gå all in på kontanter. Det verkar ju vara grejen.

Om några nu borde straffas så är det kontantbetalarna. Det måste vara slut på idiotin med att belägga oss som betalar på ett säkert och resursminimalt sätt med extraavgifter. Det säger sig självt. Det minsta jag kräver är att taxan för exempelvis SMS-parkering ska vara den samma, inklusive eventuella trafikavgifter.

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.