Allt går att köpa. Idag köptes jag. Fulknepet gick hem och jag kände mig dessutom nöjd efteråt. Billig. Men nöjd. Slampig. Men… tja, nöjd. Det här är storyn om hur jag skulle göra slut med Bilbolaget i Östersund. Jag var fast besluten om att ta med mig däcken därifrån när jag stal min lunchtid och tog bilen till Odenskog. Inte ens ett sänkt pris eller ”gratis” däcktvätt skulle få mig att nappa. Jag var helt övertygad. Så jag klampar in i butiken…
…och möts av en säljare med ”service mind” tatuerat i pannan. Skillnaden från Mr Trötter i höstas är som natt och dag. Jag kunde till och med lite ironiskt fråga om de skulle sätta nytt rekord, eftersom bytet i höstas tog två timmar. Det fungerade, och jag drog en kort resumé om vad som hänt. Bekräftelse. Tack. Inte så jävla svårt som Mr Trötter verkade tro. Nåväl, nog om honom.
Cirka 20 minuter och en mugg ”Vill du ha kaffe? Här, hämta ut en mugg från fiket under tiden”-kaffe från det att bilnyckeln överlämnats till Mr Servicemind plingar det till i iPhonen och texten ”Bilenklar” flashar. För bra för att vara sant eller bara fullt normalt att ett däckbyte faktiskt inte tar mer än så här? Båda. Mest det första. Och allra mest det sista. Så klart.
Mr Servicemind möter mig framför kassan varpå jag får den slutgiltiga frågan om däckhotell. Eftersom jag från dagens början fått fatt på fel prisuppgift, åt rätt håll så att säga, så är jag redan då sugen på faktiskt nappa. När jag sedan får ett tillsynes ännu bättre pris är det inte något större tal om saken (jag är snål så när jag säger att det är bättre pris så får ni tro mitt ord – det var verkligen ett bra pris). Mina däck återfinns fortfarande i händerna på Bilbolaget i Östersund men den här gången känner jag mig betydligt tryggare med förvaringen än över det mörka vinterhalvåret. Idag fick jag känslan av att behandlas med silkesvantar och det skadar faktiskt inte heller att som ställa krav, men att göra det på rätt sätt.
Idag köptes jag. Jag gick på fulknepet. Men det var nog ändå värt det. Jävla klåpare…