Det var ett sånt där pass som egentligen borde fått pågå en timme till. Minst. Först lätt regn i den vindstilla torsdagskvällen på Jämtkraft Arena, som följdes av att himlen öppnade sig. Spelet flöt minst sagt på sjukt bra, luften var syrerik och allt bara klaffade. Trots nästan sju mil av varierad terräng/asfaltcykling sedan i måndags (33+34km runt på Frösön) så kändes benen förhållandevis kvicka. Fyra dagar av fyra vecka 19. Siktar väl vidare med något liknande vecka 20. Det går bra nu. Jag mår bra nu.
Och ändå tar jag bilen till jobbet nästan varje dag, när jag faktiskt borde gå eller cykla. Men något ska man väl ha för slitet på kvällarna? Dessutom är det alldeles för skönt att få sig en miniroadtrip på ett tre kilometer på morgonen…
