Efter att knät havererade i matchen mot M/O på självaste nationaldagen så har jag inte tagit ett löparsteg. Förrän igår. Nja, okej då. Sanning med modifikation. Jag tränade lätt fotboll i torsdags förra veckan. Det gick bra, och jag fick föga förvånande träningsvärk. Värk fick jag även efter gårdagens korta femkilometersrunda. Cykelmuskler är inte det samma som löpmuskler. Det vet jag nu.

Så, vad bestämmer jag mig för idag? Milen! Hur jag tänkte där vet jag inte riktigt men det var väl nån jeppe som utmanade mig och bestämt hävdade att jag inte skulle göra mina tio på under 54 minuter. Vad gör jag? Jag kan ju inte fega ur och säga “njääää, en annan gång”. Det är ju bara att ta tjuren vid hornen, anta utmaningen, dra på sig skorna som inte ens är gjorda för löpning, ta med sig träningsvärkande lår och ge sig ut. Så blev det.

Och när jag stannade klockan på milen noterade jag 48:53. Skåpet står därmed där jag ställde det. Frågor på det? Ehum, ja. Jag har faktiskt några:

  • Hur fan kan jag göra milen på en sådan tid utan att ha typ tagit ett löparsteg sen nationaldagen?
  • Hur i sjutton kan jag göra milen på en sådan tid när jag “bara” cyklat i sommar?
  • Hur sjutton fungerar kroppen när lår och vader tar fullständigt tvärslut efter på pricken en mil? Ja, jag gick sista biten till bilen. Det var helt omöjligt att få igång allt under midjan (benen alltså).
  • Vart tog knäsmärtan vägen? Inte ens en gnutta känning, trots fel skor i brist på ägande av rätt skor.

Kort och koncist kan jag bara komma fram till att jag faktiskt inte känner mig själv riktigt. Jag har inte någon mer smärta än träningsvärk, jag har förhållandevis bra grundkondis (det visste jag i och för sig redan), jag lyckades pressa upp min puls i 190 och jag avskyr att springa varvbanor som idag. Med ett facit som detta i hand borde jag ju sonika kunna konstatera att jag på fullaste allvar borde skaffa mig ett par löparskor och anmäla mig till Göteborgsvarvet. 1:44:59 känns ju plötsligt inom räckhåll om jag kör igång bra löpträning i god tid och med bra planering.

Det var väl ungefär dit jag ville komma men att jag skulle få den känslan idag var mer som en bonus. Och jag älskar bonusar.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här