Me, I and Chuck Norris

Lämnar lägenheten. Drar upp iPhonen ur fickan. Upptäcker att den har hamnat i något återställningsläge. Fan, beta-4:an har gått ut under natten. Kommer ner till bilen. Trycker på låsfjärren. Inget händer. Fan, batteriet skulle jag ju byta. Sliter isär nyckeln och öppnar manuellt. Startar bilen. Pling, pling! Fan, vänsterhalvjuset är paj. Rullar ut från parkeringen. Pling, pling! Spolarvätskan nästan slut. Fan, det skulle jag ju köpt på Jula när jag ändå var där.

Kommer till jobbet. Mobilen ringer, trots återställningsläget. Lyckas komma runt återställningsskärmen. Inser att det blir ett jävla meck att återställa telefonen. Innan jag ens fått i mig dagens första mugg kaffe har verkligheten redan bitchslapat mig i huvudet så det ekar genom jobbkorridoren. Kör bara betaversioner om du verkligen har nytta av dem. Byt batteriet i fjärrlåset. Fyll på spolarvätskan. Vad sitter det i?

Jonas skickar över länk han snubblade över. Det är ett knippe Chuck Norris-skämt om Sharepoint. Jag fattar ingenting, jag vet inte vem Chuck Norris är (jag vet vad Sharepoint är…). Mitt (ärliga men ändock) avslöjande uttalande blir arbetsdagens snackis. I fiket drar de det ena Chuck Norris-skämtet efter det andra. Jag sitter och svettas i min okunskap och har aldrig känt mig mer utanför än där och då. Innan jag går på lunch hänger det redan ett i färg utskrivet Chuck Norris-porträtt bakom min stol. Jonas bjuder till och med på ett Chuck Norris-spel till iPaden. Jag har ett mail i min inbox med länkar till fem Chuck Norris-filmer jag ska se innan året är slut. På egen begäran. Det får vara nog nu. Jag kan inte leva i okunskapen. Jag vill bli ett med resten av världen, där (nästan!) alla vet vem Chuck Norris är.

Det vänder efter en skön lunch i höstsolen. Jag får mina muggar kaffe, jag får mina timmar CSS-knackande, jag lyckas tack vare Chuck Norris-Jonas återställa iPhonen till beta nummer 7 av iOS5. En efter en droppar de andra hem. Kvar sitter jag. Med kaffet. Och CSS:en. Och musik. Njuter en sväng av en skön eftermiddag där det mesta nästan löste sig.

Jag bitchslapar verkligheten tillbaka. Som Chuck Norris tydligen gör. Och hör sen.

1 KOMMENTAR

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.