En vecka sedan d-day nu. En vecka sedan sommarkänsla och grönskande Slottskog och Göteborg. Nog om det. Östersund är som det är i maj. Idag tog jag första dedikerade löppasset (jag har spelat fotboll i veckan) och det blev nio ”lugna” kilometer. Skönt att få sträcka ut, trots iskallt regn på gränsen till snö. Nåväl. Uppfriskande hur som helst.
Det känns som att jag lyfter min tid till skyarna, i alla fall i mitt eget huvud och det är väl bara det att jag faktiskt knäckte mitt mål sedan 13 år. Att springa under 1:45 är väl egentligen ingen mastodontbedrift, men det kräver ändå sin träning. Mer för vissa, ännu mer för andra. Å andra sidan, jag blev 7725 av över 60000 startande. Dessutom, femte bästa Rydén av alla de med dito efternamn som tog sig i mål, 26 till antalet. Viktigt! Jag slog broderskeppet också. Inte så svårt, eftersom han inte sprang alls…
Det är rätt kul att granska GPS-klockans fil så här i efterhand och minnas tillbaka hur varje kilometer kändes. Jo, jag har faktiskt nästan ett minne av varje kilometer på något sätt. Några intressanta notiser har jag gjort…
- Alla kilometer gick under 5 minuter. Förutom 6, 11 och 16. Var femte kilometer, ungefär, gick det alltså lite långsammare och om jag minns rätt så var det de vätskekontroller jag la/tappade några sekunder på, förutom då 16 som var på Avenyn. Där var det tungt och trångt. Men vätskan, jag tror jag vann på det i längden. Vätska ska inte underskattas så klart.
- Pulstoppen på upploppet. Så klart. Ingen högoddsare direkt men det var trångt inför entrén på Slottskogsvallen. Ryckigt och tajt. Suboptimalt.
- Snabbaste kilometrarna i tur och ordning – 21 (4:36), 20 (4:44), 19 (4:45) och 18 (4:45). Det vill säga, det var i Vasastaden som jag insåg att jag var tvungen att ligga på för att nå målet och uppenbarligen fanns det krafter kvar att ge. Och en jävla massa vilja. Själv trodde jag att jag låg före målet hela tiden men SMS-rapporterna som mina närmaste tog emot skvallrade om något helt annat. Två minuter plus efter fem kilometer, en minut efter milen och i fas efter 15.
- Assistans, hjälp och support. GPS-klockan pep varje kilometer. Guld värt. Det var första gången jag faktiskt testade att ställa in mitt mål i klockan och springa efter det. Jag sejfade två minuter och satte den på 1:43:00 för att ha lite marginal. Jag låg konstant 30-60 meter efter, med en peak på 133 meter på Avenyn. Med en kilometer kvar var jag nästan på +/-0, sen slutade jag på 6-7 meter någonting när jag passerade mållinjen. Grymt bra hjälp. Grymt bra! Även om den inte verkade stämma överens med officiella tiden, som jag nämner ovan.
- Höjddatan suger älgtestiklar, uppenbarligen. Den missar Götaälvbron och tycker att Hisingen är väldigt kuperad. Is not. Fail.
Det kommer en slutsummering av det här varvet. Men inte här och nu. Sedan ska jag sluta tjata om det. Tills nästa år. Eller i höst. Eller i sommar. Eller…
