Samtal med Unionens A-kassa häromdagen, angående några kompletterande blanketter jag måste fylla i och skicka iväg till någon inscanningsenhet någonstans i Sverige (det här med e-leg och dylika moderniteter är sådant som bara uppmärksammas på sidan fem i årsredovisningen för ett par år sedan). Mot slutet av samtalet undrar jag om personen i andra änden kan maila mig uppgifterna så jag lätt kan hitta dem när jag ska handha mitt ärende. Följande dialog utspelar sig:
Jag: Ja, men vad bra information. Kan du maila till mig vilka blanketter det gäller? Jag sitter i bilen just nu.
Uni.: Ehum… hm… ja, jag ska se här.
(det är ju 2012 och inte helt säkert att de använder sig av elektronisk post)
Jag: Okej?
Uni.: Ja, men jag kan skicka det till dig.
Jag: Ah, kalas!
Uni.: Är det <läser innantill och uppger min korrekta mailadress klart och tydligt>?
(helt klart uppenbart att min e-post finns registrerad hos dem)
Jag: Japp, det stämmer alldeles utmärkt!
Uni.: Då skickar jag det här till dig inom kort.
Jag: Perfekt, tack för hjälpen!
Visst vet ni. Jag fick mailet med blanketterna. Med följande text:
Här kommer de blanketter som vi pratade om via telefon idag. Skickar till två mailadresser då jag inte vet vilken som är riktig.
En inte helt crazy gissning från min sida är ju att den adress som jag registrerat hos dem, som personen i andra änden helt korrekt läste upp, är den korrekta e-postadressen och inte hitte-på-adressen som landade i cc-fältet. Godmorgon.