Vansinnesomkörningarnas master

Blev omkörd idag. Och det var bannemig inte vilken omkörning som helst utan en masterpiece i ren och skär idioti som i den sämsta av världar hade slutat med en frontalkrock mellan en Volvo S80 och en blå Merca-cab samt två bakomkommande bilar, vår inkluderad, som inte skulle haft en chans att komma undan. Nu slutade det, med någon eller några meters futtig marginal, väl och med en liten efterföljande dialog. Muppen ifråga hade nämligen väldigt bråttom till färjan. Samma färja som vi hann med. Med marginal. Trots att vi struntade i vansinnesomkörningar, 120 på 70-väg och så vidare.

Tacksamt nog så hamnade vi givetvis bakom ekipaget på den gula båten och jag kunde inte hålla mig. Jag klev lugnt och sansat ur bilen och knatade fram till förardörren. Stod några sekunder och tittade in på den medelålders mannen, låt säga runt 50-55 år (?) innan poletten ramlade ner och han förstod att jag ville växla några ord (han hade säkert blivit jättejättearg om jag kladdat ner rutan genom att knacka på den).

Jag: Du… vi hann också med färjan…
MM (“Medelålers Man”), sådär ovetandes glatt: Ja, ni också såg jag. Med marginal!
Jag:  Ja, precis. Med marginal. Snygg omkörning förresten.
MM: Öh.. ehm… jo…
Jag: Där var det väl inte så mycket marginal?
MM: Eh… jo, det var det väl allt?
Jag: Ja, massa marginal. Säkert ett par meter!
MM: Eh, njää. Det var väl…

Jag är här såpass ofin nog att jag inte bara kör den ironiska vägen genom samtalet utan också avbryter hans ehum:ande bortförklaring på slutet med en tumme upp i facet, ett “Bra jobbat…” och en promenad tillbaka till vår egen bil.

Idioter finns det gott om. Den siste är tyvärr inte född än men jag är också av åsikten att de bör upplysas om vad de håller på med om det är inom rimliga möjligheter. Okej att de sätter sitt eget liv på spel men när de börjar blanda in andra i deras lilla roulette, främst inklusive mig själv och mina direkt involverade medmänniskor, så blir jag mest förbannad. Eftersom jag inte heller tror på idén att gapa och skrika (även om jag använder tutan emellanåt) så kör jag den lite mer lugna och ironiska modellen då känslan är att den mer sätter sig i huvudet på dem. Jag hoppas i alla fall att han fick sig en funderare. Troligtvis inte men som sagt. Hoppas.

Men troligtvis inte.

Men som sagt. Hoppas.

Men troligtvis inte…

(Och det här är jag egentligen vill lägga upp bilden på bilen men med tanke på PUL, stämningar, surströmming i brevinkastet och andra otrevligheter så struntar jag i det.)

(Men den finns på Twitter och Instagram för de som vill ha ett väldigt enkelt detektivjobb)

Föregående inläggMellan två säsonger
Nästa inläggHjältarna i telemarken
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.