Från att inte ha besökt norska sidan på ett okänt antal år så har jag nu varit där tre gånger på sex veckor. Dels som löparen, sedan som lycksökaren och nu senast mer som turisten. Vi tog sonika tåget från Östersund till Trondheim en tidig morgon och klev, strax efter Hell, av vid S-stationen där S står för Sentrum och inte Syd. De stavar ju lite som de vill ibland. Att ta sykeln till sentrum och ta en sigg är liksom inga konstigheter för dem. Vi svenskar fattar ingenting.
Nidarosdomen blev besökt. Jag döpte om den till Gnidarosdomen. 60NOK skulle de ha för entrén. Då fick vi dessutom lägga på ytterligare 30NOK för att via 172 klaustrofobiska trappsteg kliva ut 40 meter ovanför stan. Gnidigt värre och mina tankar går till Kiev där det kostade under tio spänn att knalla in på det gigantiska krigsmuséet och noll nada och niente Hryvnja att gå i kyrkor.
Hur som haver, utsikten från tornen var å andra sidan helt magnifik med vyer över Trondheimsfjorden, ankade crusingfartyg och innerstan. Vi knallade vidare över Gamle Bybro och vidare mot Solsidan innan vi satte oss på tåget hem igen efter några timmar under klarblå himmel
Trondheim är en fantastiskt vacker stad och jag är nog faktiskt lite kär. Det är i väldigt få städer jag blir kär men när det väl klickar så klickar det. Dessutom en tågresa som under alla fyra timmar var otroligt vacker med bekanta och obekanta fjällkulisser, djupa dalar, höga berg och snö på topparna i början av augusti. Norge ska definitivt utforskas mer och vi har redan börjar sätta ner pins på kartan över tänkbara mål.
