Vandra till Kyrkstenen – fagert är verkligen Jämtland

Så satt vi där vid Nulltjärn en lördagkväll, mitt ute i Vålådalens naturreservat, med iskalla västanvindar direkt från Kyrkstensskaften. Träden knakade. På trangiaköket puttrade ärtsoppan. Lä hade vi fått bakom det uppslagna tältet. Fortfarande bitande kallt men enastående charmigt. På samma gång. Tidig var timmen då vi kröp ner i sovsäckarna i full mundering för att få så många timmars sömn som möjligt. Det där beslutet att vandra till Kyrkstenen kanske inte verkade helt topp där och då men i slutändan är det ju alltid värt det.

HITTA HIT | Nulltjärn på Google Maps

Själv sov jag uselt medan vinden festade i tallarna utanför. Först framåt morgonen somnade jag efter att vinden lagt sig. När vi vaknade var det till en klar, kall och vindstilla morgon där första muggen kaffe kunde avnjutas med Stendalsfjällen som kuliss. Magiskt vackert.

När vi tillslut frukosterat klart, packat ihop tältet och snörat kängorna begav vi oss mot söndagens mål. Att från Nulltjärn vandra till Kyrkstenen är knappt sex kilometer, en tur som enkel väg tog dryg en och en halv timme med paus för skavsårsplåstring och klädskifte. Även om det är småkyligt i övrigt så blir det lätt vindstilla och varmt i skogen.

Att vandra till Kyrkstenen

Första fem kilometrarna går genom skogen och är förhållandevis flacka. Det är först på slutet man får lite höjd. Själva Kyrkstenen ligger precis vid trädgränsen och vid fikaplatsen har man en magnifik utsikt över Vålådalen, Ottfjället och Stendalsfjället. Tar man ytterligare några meters höjd ovanför stenen så ser man också Nulltjärn träda fram bakom kullarna i sydostlig riktning.

Åt andra hållet, uppåt, var det väldigt lockande att ta det snöklädda Södra Kyrkstensskaftet men tiden hade runnit iväg och vi bestämde oss sonika för att vända tillbaka för att slippa stressa. 13,4 kilometer efter att vi lämnat tältplatsen satt vi i vindskyddet vid Nulltjärn och begrundade bedriften på kartan. Med kaffe i termosen och Bullens Pilsnerkorv i munnen. Livskvalitet.

Så. Ett par dagar senare har höstmörkret lagt sig utanför och regnet smattrar mot rutorna. Jag kurerar sviterna av helgen med en mugg te och tänker mest på att jag vill ut igen. Det är en enastående känsla att få höjd och blicka ut över skogar, sjöar och fjälltoppar. Ge mig mer. Väldigt snart.

Morgonkaffe och fjällutsikt vid Nulltjärn
Vandra till Kyrkstenen i Vålådalen
Gammalt träd i Vålådalen
Ett litet vattendrag på vägen till Kyrkstenen
Kyrkstenen i Vålådalen
Vattenfall vid Kyrkstenen
Vattenfall vid Kyrkstenen i Vålådalen
Karta över Vålådalen
Föregående inläggBlött på Blomängen
Nästa inläggSnart sådär övervakad igen
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

2 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.