Det beror lite på hur man väljer att se det

Myntet har två sidor. Klyschor. Man kan kräkas för mindre.

Men fakta. Myntet har två sidor. Eller tre om man räknar kanterna.

Efter att ha studsat och svävat fram vid ett litet löptekniktest igår, under i det närmaste perfekta vinterförhållanden med ett par minusgrader och vindstilla, så var jag mer än hyfsat taggad inför årets första löppass. För att inte ha tränat på en månad, och då menar jag verkligen att inte ha tränat eftersom en envis förkylning fördärvat de möjligheterna, så känns det så här ikväll väldigt bra. Det var tungt och slitsamt och om inte annat så är GPS-klockans registreringar ett bevis på detta. Betydligt högre uppnådd toppuls än vanligt och även betydligt högre medelpuls än vanligt. 191 mot vanliga 180-183 och snittpuls på 170 istället för 163. Men nu är försäsongen igång. Jag har längtat. Med all rätt.

Efter att ha studsat och svävat fram vid ett litet löptekniktest igår, under i det närmaste perfekta vinterförhållanden med ett par minusgrader och vindstilla, så var jag mer än hyfsat taggad inför årets första löppass. För att inte ha tränat på en månad, och då menar jag verkligen att inte ha tränat eftersom en envis förkylning fördärvat de möjligheterna, så kändes det här passet rent av bedrövligt. I en invaggad falsk trygghet om att det gick bättre än väntat började kroppen efter två uppvärmande kilometer fatta vad det handlade om. Pulsen rusade från start men landade aldrig riktigt, tiden skvallrade om långsamt tempo och var och vartannat steg, om inte alla, landade på hälarna och inte fram på foten som jag egentligen vill. Jag vägrade att inse det faktum att allt bara rasat under december. Men så var fallet.

2013 är här. Året har bara börjat. Försäsongen har gjort avstamp. Jag mår bra. För jag vet att varenda januari sedan Jesus gick i tofflor känns så här. Om fem månader, lite drygt, är det Göteborgsvarvet. Då ska det kännas betydligt bättre än idag. Men jag är nöjd och glad och mår alldeles utmärkt. Tack som fan, mig själv. Varsågod.

Puls

Föregående inläggEn sista sak om 2012
Nästa inläggDecember kommer att sitta i
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.