I väntan på 21097 och en halv meter

Det börjar närma sig. Och det tar sig. Känns det som i alla fall.

2012 vid samma period. Jag har gått in i något som kan liknas en lätt men ändå träningsvägg efter att ha köttat sönder mig från januari till slutet av mars. Särskilt jätteoptimalt kan jag inte påstå att det kändes över att vara tokless på både träning i allmänhet och fotboll i synnerhet. Löpningen var inte heller särskilt rolig men säg den tid på året då den faktiskt är det. Men personbästa blev det ändå.

I år då? Gått på bra med träningen under januari till mars med den skillnaden att jag faktiskt låtit mig själv acceptera viloperioder. Att hoppa över träningspass med syftet att helt enkelt återhämta mig. Den renodlade löpningen satte jag också igång med lite senare än vanligt men jag har också haft pass på längre sträckor och nästan uteslutande intervallpass. Inget annat år har jag så tidigt gjort så många långa pass samtidigt som jag då börjat lite senare. Och jag tror att inget annat år har jag gjort 19 kilometer med planering på ett sådant till ett par-tre veckor innan varvet.

Sub ‘100 kallar jag årets lopp, lite förenklat. Egentligen är det Sub ’99:59. Efter att min bror på ett varv för några år sedan hade som mål att springa på under 1:30:00 och sprang in på sekunden 1:30:00 så har jag insett att det faktiskt är under 99:59 jag vill springa. För att vara på den säkra sidan. Med andra ord, 1:39:59. Det är fortfarande målet. Inte 1:40:00. För en månad sedan fanns det viss tvivlan på att jag skulle ens ha en möjlighet att ro det i hamn men allt eftersom jag lagt in fler långa pass så har jag också hunnit ifatt ambitionerna igen. Det känns bra och onsdagens sköna långpass (bilden) var ett kvitto på att det är på väg år rätt håll.

Ett 19-pass till, utöver fotbollsträningar och matcher, plus ett lugnt millopp knappa veckan innan. Det är vad som är planerat just nu och det nog också vad jag faktiskt hinner med för att få lite återhämtning också. Ett helt utlägg om något som egentligen inte är några konstigheter men det är ändå vårens stora utmaning som står på spel. Med en rimlig ambitionsnivå dessutom. Nästa stora utmaning är som vanligt efter varvet. Löparmotivationen brukar försvinna i samma veva som jag stannar klockan på mållinjen i Slottskogsvallen. Men det tar vi då.

Göteborgsvarvet. 15 dagar kvar. Nedräkningen har pågått. Sedan förra året.

19km intervallpass

Föregående inläggTwenty! 20! Tjugo!
Nästa inlägg1980 plus 33 blir 2013
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

1 KOMMENTAR

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.