Modell: Nokia E66
Vad: mobiltelefon
Inköpt: 2008, Q3
Öde: 2009, Q3. Såld.
Story: Vad som på den tiden (det är ju hela fem år sedan release, en evighet!) kan liknas en smartphone fast som samtidigt var väldigt långt bort från segmentet i och med iPhonens entré vid ungefär samma tidpunkt. Visst, rent tekniskt sett skulle den hålla även 2013 med HSDPA (3,6mbit), A-GPS och… ja, ungefär det. Det här var också ungefär sista refrängen med Symbian-OS och i ärlighetens namn – jösses. Mer omständligt operativsystem får man leta efter med klick på klick på klick på klick på klick för att över huvudtaget komma någonstans. Dessutom sög webbläsaren stenhårt och appar fanns det inga av värde av i OviStore. Ett av de större användningsområdena var faktiskt som träningsmobil då det fanns inbyggd mjukvara just för ändamålet. Och det gjorde den faktiskt riktigt bra.
Well, det blev uppförsbacke från dag ett och anledningen till att jag själv ägde en var enbart för att det var en tjänstetelefon. Jag hade faktiskt en iPhone 3G lite vid sidan om, som ”demotelefon” på jobbet, och i ärlighetens namn så visade jag hellre den än E66:an. När 3GS:en sedan införskaffades i augusti 2009 fick E66:an sonika hitta ett nytt hem. Det gjorde den också.
Den här nostalgiska posten är en del av totalt tolv delar i en prylresa tio år bakåt i tiden. Alla publicerade inlägg finns här.