Ibland vaknar man, för att vara en lördagsmorgon väldigt tidigt, och skymtar något magiskt utanför fönstret. Framåt höstkanten brukar den magin bestå av ett tjock täcke dimma med bara ett femtiotalet meter sikt och om så är fallet är det bara att, frukost- och kaffelös till trots, dra på sig kläder, packa kamerautrustning, klä sig varmt och susa iväg med bilen eller annat väl lämpat fortskaffningsmedel. Helst av allt till en högt belägen plats med vanligtvis god utsikt. Den kommer nämligen högst troligt inte vara sämre under sådana här förhållanden. Jag gjorde det en morgon förra året. Jag gjorde det även denna morgon. Det var kallt, bitigt och stundvis lätt vindpustigt men vyerna från toppen av staden över den närmaste fjällvärlden värmde hela vägen in i hjärtat.

Magi var ordet. Magi.

Klicka på bilden för större format.

1 KOMMENTAR

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här