Bloggarna är döda – länge leve bloggarna

Det här inlägget kommer att kännas en smula motsägelsefullt. När jag samtidigt saknar ett knippe inspirerande bloggar så har jag själv på senare år (!) gått och blivit en sällanbloggare. Det vill säga från fyra till tio inlägg per månad, vilket är mycket mindre än jag själv egentligen vill. Men jag jobbar på det…

Så. Till saken. När Google Reader kastade in handduken i somras, plus att jag gjorde mig av med min iPad, så satt jag och funderade på några saker. Från ett lyxigt och uppdaterat rss- och nyhetsflöde i Flipboard-appen (kärlek, det är den jag saknar mest när jag inte har iPaden) till… ja, potentiellt ingenting. Ska jag nu börja knappa blogg-url:er manuellt och i huvudet ha koll på vilka som är aktuella? Skulle inte tro det. Men tack och lov, alternativen började ploppa upp. Jag fastnade tillslut för Feedly primärt vad gäller de bloggar jag följer, både business, sport och teknik men kanske mest de som ger mig inspiration i olika sammanhang. Fotobloggar och blogg-bloggar. Plus lite privata saker som jag hänger på.

Först och främst. Det är inte samma grej att köra vare sig Feedly eller Flipboard på något som inte är en surfplatta. Jag försöker på iPhonen men nej, det är inte samma grej. Men det hör egentligen inte hit.

Dit jag vill komma, och för det andra, är att folk på senare tid helt enkelt inte verkar lägg lika mycket tid och energi på sitt bloggande. Jag generaliserar en aning, det kan ju vara så att jag följer “fel” bloggare som sonika fått för sig att upphöra sin verksamhet men det är för många på för kort tid som visat samma beteende. Och det är så jävla synd. Jag har lite teorier kring det och några av dem är inte särskilt muntra.

Vi har mycket att tacka sociala medier för av olika slag. Snabbt, kort, konkret och utbrett. Twitter framförallt, där det dessutom i de allra flesta fallen är öppet flöde som gäller. Faktum är att om jag får välja en enda kanal att fortsätta med så är det Twitter. Alla dagar. Varje dag har jag stor glädje och nytta av just Twitter. Det är där jag har byggt upp mitt eget nyhetsflöde där jag får de rapporter jag vill, utan att det lusas ner med 5:2-dieter, ständiga katastrofer och annat trams jag klarar mig utan.

Men vi har också mycket att skylla på sociala medier. Twitter exempelvis. Det är enklare att författa ett mikroblogginlägg på 140 tecken med tillhörande bild, alternativt länka till något som förmedlar en passande åsikt, än att själv författa ett inlägg med egna hundratals ord, tankar, idéer och bilder. För att inte tala om Facebook och Instagram, där folk bakom lykta dörrar “bloggar” i sina statusuppdateringar och publicerar inspirerande bilder som bara närmast sörjande (nåväl…) får tillgång till. Jag vet. Jag har gjort det själv.

Men jag har börjat tänka om, i alla fall i det senare fallet. Den här bloggen har också blivit lidande på grund av det. Färre inlägg och lång tid mellan inläggen. Jag tycker inte att en vecka mellan varje post är acceptabelt. Jag har mer att ge. Därför har jag på senare tid dragit ner på Facebookandet både vad gäller statusuppdateringar och framförallt bilder. För att samla mig och få vettigt material hit istället. De bilder jag vill publicera vill jag hålla på bloggen. De åsikter jag har vill jag skriva av mig om här. Jag vill ha den levande. Och jag önskar att fler tänkte så. Vi vinner inte på att sprida inspiration i inlåsta miljöer, där någon över våra huvuden dessutom äger materialet.

Jag saknar mitt bloggflöde. Jag saknar inspirerande inlägg med fotografier, texter och andra kreativa saker som får mig i nya tankebanor. Jag tror inte, och jag hoppas inte, att bloggandet är dött. Det har svalnat, definitivt, och många har sållats bort i tider där man prioriterar snabba flöden på Facebook och Instagram, alla markerade med hänglås. Jag kanske följer fel bloggare och om så är fallet så är ni välkomna att tipsa mig. Om levande bloggar som inspirerar.

I annat fall vill jag bara säga som jag sagt det senaste  – #kämpa. På Twitter. Så klart…

Föregående inläggVärlden i BMW:s ögon
Nästa inläggTurin var det
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

2 KOMMENTARER

  1. Förstår helt vad du menar! Viljan att blogga finns där men allt fallerar när man använder materialet, stort som smått, på andra sociala medier.

  2. Feedley blev det för mig med. Även om jag saknar Google Reader på vissa vis.
    Jag tror det handlar lite om varför man bloggar också. Det märks rätt stor skillnad för dem som skriver för att de verkligen tycker om det och skriver delvis för sitt eget skrivandes skull, och för dem som skriver för att försöka vara coola eller nåt…

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.