Jag, München och 24-105:an

Det blev München förra helgen. Min 24-105L var med. Som vanligt. En förlängd och rekordlång höst efter både färgvarma fjällturer både en och två gånger samt ett sprakande Östersund. Men den här gången via Arlanda och Köpenhamn innan vi landade så nära Alperna man kan komma utan att vara där. Men vi såg dem. Och vi kom till en småstadsmysig storstad i södra delarna av landet jag ägnar en del men också alldeles för lite kärlek åt.

Staden. Stor nog för att behöva ta tunnelbanan. Liten nog så man kan blicka ut över den i Olympiatornet. Tät och intensiv innerstad med folkpackade gator och butiker. Lugna, sansade och höstvackra småkvarter och parker som Englischen Garten. Små, mysiga och geniuna ölhak och frukostställen som är grannar med Starbucks, Pizza Hut och en fullknökad Apple-butik. Moderna arkitekturer som BMW Welt, Olympiaparken och Allianz Arena som blandar sig med klassiska mästerverk som Marienplatz, Maximilianeum och Frauenkirche.

Så. Rekommenderas? Restaurang Pepe Nero med sin utsökta pasta. Hans im Glück vid Isatorplatz med inomhusbjörkarna. Olympiatornets utsikt med alputsikt. Allianz Arena såklart. Tunnelbanan är värt ett besök, mest för sina old fashion-vagnar som är fräscha som om de vore renoverade igår. Och självfallet Englischen Garten för att få ner pulsen en aning.

Från början med kaffe på 38000 fot till höstfärgerna, matchen (mer om den senare) och slutet via stormkaoset på Kastrup. Kaoset med 450 nummer före oss i servicekön efter att flyget ställts in men som tack vare några ytterst servicemindade SAS-medarbetare gjorde att vi kunde somna hemma som planerat. Ja, om än några timmar senare än tanken. Men vad gör det efter den där helgen? Inget. Absolut inget.

In love. Med München.