Årets första (tränings)världskrig

Efter en större kaffekonsumtion längs med årets första arbetsdag var jag inte särskilt sugen på ett träningspass ikväll, men efter en kortare uppvärmning på ett par kilometer med en av de yngre förmågorna i huset så blev jag så taggad att jag stack ut på en egen sträcka. Lite längre. Men lite kortare med mina mått mätt. Jämfört med hur andra år har sett ut i januari så kändes den här rundan ändå betydligt bättre. Bra tempo, frisk motvind söderut, skön medvind norrut. Skönt flow. Kanske något tung i steget i brist på underhållen löpteknik den gångna hösten.

Men det är också alltid så. Efter ett träningsuppehåll på ungefär två veckor, bortsett från julens två träningspass (varav ett löppass på självaste julafton!), så är det ett krig mot ben, muskler och sinne att komma igång igen. Årets första världskrig. Och likheterna var slående. Året är 14, det blev drygt fyra (år… eller vänta, kilometer) efter startskottet och när allt tog slut hade GPS-klockan stannat på 19:18…

Lite #gbgftw över det där men det får ni köpa. Jag är själv rätt nöjd. Det finns att jobba med men utgångsläget känns ändå bra. Och då är jag inte ens anmäld till Göteborgsvarvet i år.

Första världskriget med kroppen

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.