Hur sött är det egentligen att dö?

Allvarliga sjukdomar, som cancer, kan göra det.
En svår trafikolycka kan också leda till samma sak.
Ett psykiskt jobbigt liv kan knäcka även den bäste och mynna ut i samma dystra destination.
Åldern gör det definitivt och det är det enda säkra vi har här i livet. Slutet.

Men.

En cupcake på ett mysigt kafé i London gör det inte. Må hända om man som extremallergiker, mot säg nötter, får i sig en kaka som innehåller små nötfragment då såklart. Men nej, inte annars.

Ett träningplagg, tillverkat av barnarbetare i Indonesien, på den lokala sportbutiken leder inte heller till livets slutdestination. Ja, det är så klart. Om man inte, i jakten på den perfekta Instagram-bilden på sitt nya plagg, i gymmet råkar tappa en vikt på foten så man skriker så högt att man skrämmer grannen med skivstången som i sin tur i skräck svingar stången med alla vikter handlöst på rakt i huvudet på dig. Då kan det ju faktiskt vara så att ett livlöst tillstånd inträder. Men nej, inte annars.

Sin treåring som hjälper till att duka bordet borde i rimlighetens namn inte innebära slutet heller. Ja, såvida ungen då inte bär på ett par knivar, snubblar till, sätter knivarna i golvet och du böjer dig ner för att ta upp dem men träffas i nacken av en av knivarna som ännu inte hunnit ta mark. Ja, då är det ju så klart stor risk att det var det sista som du gjorde i ett tillstånd där pulsen fortfarande är normal och du betecknas som levande. Men nja, i övriga fall är jag djupt skeptisk.

Cancer kan vara ”to die for”, inte en cupcake.
En svår trafikolycka kan vara ”to die for”, inte ett träningsplagg.
Ett självmords själva syfte är ofta ”to die for”, men inte en treåring som utför hemmasysslor. Hur sött det än må vara.

Kan vi bara komma överens om att vara lite mer varsamma i användandet av uttryck som att ”dö sötdöden”, ”to die for” och andra mer eller mindre, i sammanhanget nedbrutna i atomer, makabra uttryck? Rätt som det är så står man där själv. Med döden. Och då har jag faktiskt väldigt svårt att tro att man Instagrammar det.

Trots att det är just precis det – to die for.

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.