Som jag skrev tidigare så var det länge sedan jag var så avigt inställd till snö, vinter och allt därtill och framförallt när det är så bedrövligt dålig kvalitet som det är i år. Ändå är det med sköna känslor som man ser vinterstaden ta form. På något sätt.
Det blev ett träningspass idag. En vecka plus en dag har det vilats och är det något som är färskvara så är det just träning. Det märktes idag. Men jag förtjänade viloveckan, den vilovecka som blev en vecka senarelagd jämfört med planeringen. Tanken var nämligen att vila på semesterkryssningen (som ännu inte blivit bloggmaterial, det kommer). Men. Där fanns det ett gym, tre våningar rakt ovanför hytten. Ja, vilket vi i och för sig visste om så merparten av de medpackade kläderna var träningskläder. Det slutade med ett och ibland två pass per dag de dagar vi var till sjöss. Skön (o)planerad aktivitet sådär när man bara har havshorisont vart än man tittar.
Träningsvärk på flygresan hem var inte planerad men ett perfekt tillskott bland övriga fantastiska semesterminnen.
Men. Åter i Östersund. Åter på SportsGym och åter på grit cardio-passet. En smula förändrat (inte till dess fördel dock) och som sagt, det märks när man vilat. Kräkkänslorna fanns där. Men sakta ska kroppen vakna. I morgon, måndag, tisdag och onsdag är det på skiten igen med fotboll, gym, boxning och fotboll. Jag kör på fyra veckor till nu då innan det blir återhämtning igen. Jag tror på det schemat.
Belöningen efter det inledande passet? En mugg svart och Åre-praliner på Grändens. Bra skit det där.
