Dag 1. Miami. Florida. USA. Klockan är strax innan nio på morgonen och vi kliver ut på stranden och blickar österut. Bortsett från de utspridda Bahamasöarna är det Afrika som tar emot nästa gång man träffar land. En god natts sömn har vi belönat oss med. Välbehövligt dessutom, efter att dagen innan ha börjat redan kvart i fem på morgonen, i en sovalkov på Rest&Fly på Arlanda.
Tretton timmars effektiv flygtid blev det sedan, plus stoppet på LFPG, innan vi tog mark på KMIA i vår 77W. Och då var klockan fortfarande mitt på eftermiddagen. Så istället för att sitta i soffan hemma i Skärgår’n och knappa in På Spåret så stod vi i en stillastående passkontrollskö i en annan tidzon. Jänkarna går all in på säkerheten, det skojar man inte bort (eller?).
Miami är inte vad man förknippar det med, inte just den här morgonen i alla fall. Det är kyligt. Men barfota tar vi oss ner till vågorna som med minsta möjliga marginal kastar sig upp på land. I princip vindstilla. Atlanten ligger lugn. Sanden är kall. Ensam framför livräddartornet sitter en kvinna och filosoferar med blicken mot horisonten.
Och så vi, som fortfarande tycker det är overkligt verkligt att vi faktiskt är iväg på resan vi suktat efter sedan i höstas. Miami är första anhalt. Och vi ska ut på Atlanten, kryssa igenom Bahamas ö-värld och vidare i sydostlig riktning.
Vi ger upp strandsessionen när vi tillslut fått i oss en frukost längs Ocean Drive. Vi har sett den yttersta av gator på South Beach vakna till liv och känt den efterlängtade värmen svepa in över oss. Bort från stranden. In mot downtown drar vi. Från lokalbussen ser vi från Mac Arthur Causeway fartyg efter fartyg ligga i dockade när vi rullar mot fastlandet.
Det är dit vi tar oss. Hamnen. Det är ett av dessa fartyg vi bordar. Reflection. Vi lämnar Miami i en solnedgång som pryds av dess skyline. Vi börjar bekanta oss med vårt flytande hotell där vi ska tillbringa en hel del tid den kommande veckan. Vi börjar vänja oss vid tanken på semester, värme, nya platser och nya upplevelser. Det är fortfarande kyligt i luften men vi trivs bra.
Väldigt bra.
Jag lovar, jag är bara lite avundsjuk, pyttelite sådär, knappt mätbart..!
Vad har vi sagt om avundsjuka? Inspiration istället, det är det jag vill se! 🙂
Jag blir inspirerad! 😀 Alltså, grymt fina bilder och grymt härliga ställen=) GRYMT helt enkelt, hehe.
Det var grymt! På riktigt! 🙂
Hej!
Jag hittade din blogg via Resias sida. Maken, jag och två goda vänner har bokat med Celebrity Equinox i januari 2016! Som jag längtar… Skall läsa om din resa för att längta ännu mer! Vi skall ha två dagar i Ft Lauderdale och sen 10 dagar till sjöss. Lovely!
Hej Ulrika, kul att du hittade inläggen och hoppas att de kan vara till inspiration! Spännande med kryssning! Vilka öar ska ni gå i land på och vad har ni för planer för aktiviteter? Så här ett trekvarts år efter min egen kryssning så kan jag bara konstatera att det där är den bästa resan jag har gjort.
Jag kan för övrigt starkt rekommendera att leta upp respektive ö på Tripadvisor.com och spana aktiviteter där. Det finns ett antal slantar att spara där om man bokar innan och direkt hos arrangören än att boka via rederiet när man redan är på båten.
Hittade hit via Instagram och har snokat omkring lite! Eftersom vi grubblar över kryssning för nästa vinter så ska jag självfallet läsa om er resa. Sen ska jag läsa det där inlägget om kidsen 😉
Härligt Ullrika, kryssningen vi gjorde för två år sedan var riktigt trevlig och vi funderar på samma koncept igen framöver.
[…] är alltid längre, tråkigare och mindre inspirerande än utresor. Det är inte så konstigt utan det är mer så det är. Hem ska man och nu återstår bara […]
Åh va härligt!! Jag ska ut på min första kryssning! Väldigt bra tips ang utflykter, helst vill jag bara snorkla å bada, dricka Rom på Jamaica
Cecilia, jag tror du kommer hinna med det mesta. 🙂
[…] med sina 16 våningar i samma stad. Jag menar sånt som kan skymtas i större städer. Tänk Miami, tänk New York, tänk Dubai. Eller så här. Tänk Burj Khalifa. Den högsta av alla. På hela […]
[…] kliver i Miami på en båt av sällan skådad dignitet. Den får ju Stena Jutlandica att framstå som en liten […]