Bättringsväg och torkad handsvett

I början på mars hade jag ett FIFA-humör utan dess nåde. Allt gick åt skogen och jag stod vid vägskälet där den ena pilen pekade mot “Sälj skiten” och den andra mot “Tag dig i kragen – våga utvecklas!”. Jag valde den senare och plitade ner några punkter som jag såg som möjliga åtgärder. Sedan satte jag mig i soffan och försökte skrida till verket.

Hur gick det egentligen? En dryg månad (ja, inte bara “en månad och lite till” utan faktiskt en dryg månad) senare är jag på betydligt bättre humör. Och det finns skäl till det. Visst, jag harvar fortfarande runt i division 7 utan att vare sig ta mig framåt eller, ve och fasa, bakåt, jag svär fortfarande när jag förlorar och jag är fortfarande helt fantastiskt usel på att dribbla. Men, överlag är jag mer nöjd nu jämfört med då.

Varför? Därför. Jag dammar av punktlistan från i mars och bryter ner det i molekyler. Exklusivt för er läsare av den här bloggen. Varsågoda.

  • Tålamod. Nuff said. Jag måste tänka på annat än att glidtackla mig in i varje duell så fort jag hamnar i underläge.
    Tålamodet tryter fortfarande emellanåt men jag fultacklas i mindre utsträckning nu, vilket också resulterat i färre kort och då framförallt av den röda modellen. Dessutom tar jag mig tiden att ta ner tempot tillfälligt om jag fått jaga mycket boll i en match. Jag slår dock ibland onödigt mycket försök till avgörande passningar.
  • En spelidé och spelsystem. Jag får bollen och då ska jag veta exakt vad jag ska göra.
    Efter att ha Youtubat runt en del och testat mig fram så har jag på ett ungefär kommit fram till hur jag vill spela. Tidigare har jag pressat väldigt högt upp i banan vilket så klart medfört risken att gå bort mig och ge motståndaren jätteytor på min egen planhalva. Genom att sjunka hem en aning och lägga pressen först i de tajtare spelytorna på sista tredjedelen vinner jag boll betydligt oftare och kan dessutom, med motståndarens lag på min planhalva, skapa ytor för kontringar. Ibland fungerar det och ibland fungerar det riktigt bra.
  • En spelidé till.
    Som jag skriver i första punkten. Fungerar inte idén så försöker jag ta hem bollen och lugna ner mig en aning. Det är bra för sinne, tröttkörda spelare och så hinner min handsvett torka också.
  • Bollkontroll. Bollkontroll, bollkontroll och åter bollkontroll. Passningsprocenten ska öka från tramsiga 65%, jag vill kunna spela på små ytor även vid straffområdet och jag ska kunna överraska. Även mig själv.
    Bollkontrollen har ökat och passningssäkerheten lika så, från tramsiga siffror på allt från 60 upp till 75 så kan jag idag ligga på 80, i ett fåtal matcher uppemot 85% i korrekta passningar. Den biten är jag mycket nöjd med och den hänger ju ihop en hel del med tålamodet som jag omnämner i första punkten. Däremot är jag fortfarande usel på att överraska mig själv samt på mer teknisk fotboll och små ytor. Snabba passningar, visst, men när det kommer till dribblingar och det tajtar till sig i straffområdet så är det mer chansningar med högerspaken än att jag faktiskt vet vad jag gör. Nio gånger av tio havererar det och jag tappar bollen. Där har jag en hel del kvar att jobba med.

Så, även om jag blandar och ger i resultaten så borde jag kunna ta mig upp i sexan och åtminstone stanna där några säsonger. Jag vet också att jag bör bli tekniskt bättre där dribblingar, finesser och småytor är nyckeln till att lirka upp ett tajt försvar. Det får bli ett projekt att jobba vidare med nu när passningsspel och bolltempo satt sig mer.

Om inte annat så är det nog läge för en lokal FIFA-turnéring igen. Det var flera månader sedan. Någon som är sugen?

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.