En säsong likt ingen annan

I kväll tar klubblagssäsongen slut när två Madrid-lag gör upp om Champions League-titeln. 2013/14 är om ett par timmar död och förpassad till historieböckerna. Vi kan googla statistiken, Youtuba målen och försöka glömma motgångarna. Jag kommer att minnas den. På gott och ont.

För drygt ett år sedan stod United där på segerpodiet. Efter föregående säsongs debacle och titelförlust i slutsekunderna var numera allt motstånd mosat och Premier League-titeln bärgad med marginal. Stor marginal. Och Sir Alex hade deklarerat sin avgång ett tag tidigare. Av alla besked man mötts av genom åren i fotbollsvärlden så var det här det kanske största. För United-supportrar var det här, mig själv inkluderad, en händelse som aldrig tidigare upplevts. Jag var förvisso född 1986 men jag kan inte påstå att jag ens kände till någon annan fotboll än den jag själv höll på med på sjumannaplanerna i Brålanda.

Managerbyte. Jag hade nästan glömt att det existerade.

Inom loppet av några veckor la dessutom flera spelare skorna på hyllan och sett över säsongen försvann en hel drös med storspelare i världsfotbollen. Scholes (igen), Beckham vandrade gråtandes av planen för PSG, Inzaghi tackade för sig, Shevchenko sa morsning and goodbye precis som Michael Owen efter en försvinnande tillvaro i Stoke.

Säsongen 2013/14 skulle komma att bjuda på upplevelser av sällan skådat slag. Världsklass som ypperliga. Bra som dåliga. Dåliga som usla och värdelösa som, i fotbollssammanhang, katastrofala. Med United-mått? Fotbollsmässig katastrof. Under några för många månader coachade en man, helt utan några större titlar i CV:t och nu i för stor kostym, en vinnande skuta rakt ner på havets botten. Men så fick David Moyes tillslut också sparken.

Visst, man kan inte anklaga United för att ha spelat lovande sprudlande fotboll de senaste säsongerna, ens under SAF-tiden. Matcherna har ändå vunnits och begreppet Fergie-time finns av en anledning. Den här säsongen har samma begrepp fått en ny innebörd efter ett antal tappade poäng just i matchers slutskede. Inte riktigt vad vi fans är vana vid. Lika lite som vi är vana med att förlora hemma mot WBA, Sunderland, Newcastle, Everton och Swansea. Upplevelser av sällan skådat slag var det.

Samtidigt som United underpresterat med gigantiska mått har andra klubbar presterat betydligt bättre. Arsenal har, efter nio torrlagda år, tagit hem sin första titel i och med FA-cupen förra helgen. City tog hem Premier League och ett härförande Atlético tog hem La Liga efter en gastkramande avslutning hela vägen in på stopptid. Mot Barcelona. På Camp Nou. Till och med Liverpool har varit med och nosat på framgång men sladdade på slutet och tappade på ett nästan osannolikt sätt en i princip säkrad titel.

Giggs 13. Gerrard 0. Fortfarande.

United 20. Liverpool 18. Fortfarande.

Trots att United inte gick titellösa den gångna säsongen (Community Shield) så har det varit allt annat än roligt. Men det är nya tider nu och det kan bli en rolig framtid trots allt, i den röda delen av Manchester. Nya unga lovande spelare fick chansen under de här månaderna och United har en numera etablerad målvakt som förhoppningsvis håller i 15 år (!) till, men det behövs rejäl påfyllning när ett antal tusen matchers erfarenhet har tackat för sig på lite för kort tid, nu senast Giggs tidigare i veckan. Och en värre silly season än sommaren 2013 går väl knappast att uppleva.

Personligen kommer jag att minnas 2013/14 som en bra säsong, om man bortser från United. Tre livematcher i tre olika ligor (Bundesliga, Serie A och Champions League), på tre olika arenor under sex fantastiska veckor i höstas. Det är ett facit jag är väldigt nöjd med och det är något jag vill återupprepa. På att-göra-listan står La Liga, som absolut är värd ett första besök, Bundesliga kör jag gärna igen precis som Serie A. Och självfallet även ett besök i den röda delen av Manchester.

Idag är det den 24 maj. Ligorna är avslutade och om några timmar är säsongen för klubblagen över. Då börjar vi ladda för nästa fest. Då ställer vi om klockor och dygnsrytm. Den 12 juni börjar VM.

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

2 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.