Vi lider med och mot dess slut

Det har varit en märklig säsong, den här 2013/14 som nu lider mot sitt slut. Och lidit har vi gjort och gör fortfarande, alla vi fans av världens vackraste klubb, med ett par omgångar kvar av säsongen. Manchester United. För första gången så länge jag följt laget har jag upplevt ett managerbyte, en sjundeplats i ligan, en sparkad manager och otaliga förluster mot dussinlag på Drömmarnas Teater. För första gången på väldigt länge har jag inför matcher haft den där ovissa känslan om hur huvudet kommer kännas om knappt två timmar. Och då pratar jag inte om matcher mot Chelsea, Arsenal, Liverpool eller Manchester City. Jag pratar om West Ham, Fulham, Norwich och West Bromwich. Lag på den nedre halvan och lag som vi (ja, som betalande medlem så tar jag mig rätten att säga “vi”) alla dagar i veckan ska slå med minst ett par baljor som “en vanlig dag på jobbet”.

När det ganska tidigt stod klart att vi inte skulle ha en endaste suck på att försvara ligatiteln från i fjol och senare inte heller ens aspirera på Champions League så har fokuset handlat om annat. Först och främst att se spelarna visa hjärta i de återstående matcherna, att visa att man spelar för Manchester United. Men det handlar också om annat.

“My greatest challenge is not what’s happening at the moment, my greatest challenge was knocking Liverpool right off their fucking perch. And you can print that.” – Sir Alex Ferguson

När United tog hem titel nummer 19, i maj 2011, innebar det att man inte bara tangerat utan även gått om Liverpool i titelracet i den engelska fotbollshistorien. Att då “the scouse bastards” den här säsongen skulle få äta in det avståndet med en titel skulle inte bara vara oroande för stunden utan även en signal om vad framtiden har att erbjuda. I bästa fall en one hit wonder, i värsta fall fortsätter Brendan Rodgers att bygga på samma imponerande sätt som han gjort och då vet man aldrig var det kan sluta. 19? 20? Ve och fasa nummer 21 medan vi står och stampar med Spurs och Everton om en Champions League-plats?

MUFCSE

Den här tweeten säger det mesta. Nej, jag sticker inte under stol med att Liverpool hör till en av de klubbar jag allra minst unnar en titel. Men det finns en viktig poäng här. Och det är att det inte handlar om hat. Det handlar om att vara störst, bäst och vackrast och att allt se till sin egens klubb bästa. Det är alltid prio ett. Följdeffekten kan te sig olika. Som att hålla på gamla titelkonkurrenter som Arsenal, Chelsea och City. Eller att ikväll hoppas på tre pinnar för Crystal Palace (som tar emot just Pool). Allt för att de här lagen ska rasera vägen för Liverpool och på så sätt behålla avståndet i det mer långdragna titelracet.

Jag vet att just det har gått långt när jag hellre ser ser City (“They are a small club, with a small mentality” – Sir Alex Ferguson) som ligamästare än Pool. Men det är inte för att jag hatar Pool. Det är enbart för att det på sikt ger ett bättre läge för United. 20 mot 18. Även efter denna säsong om jag får som jag vill.

Fortsättning följer. Säsongen lider mot sitt slut. Och vi lider med den. Det har inte varit en särskilt rolig vandring, det senaste halvåret, för oss som håller United-fanan högt. Men vi gör det fortfarande, vi gör det i alla väder och i medvind som motvind. Det är nu vi behövs som allra mest. Glory glory!

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

2 KOMMENTARER

  1. City har det är jag rätt säker på.
    Å andra sidan har Palace inte mkt att spela för ikväll, men Pulis lag är alltid svåra att möta och Palace har ju plockat några fina resultat på sistone..

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.