En månad på gröna mattan

Det är äntligen dags. Fyra år efter senaste mästerskapet och två år efter EM. VM börjar i kväll, helt utan Sverige dessutom, men fotboll är fotboll och VM går bara vart fjärde år så det är bara att ryckas med av festen på andra sidan Atlanten. Vilket vi vill eller inte. Men det är klart att vi vill! Det gäller ju också att hitta ett lag att hålla på och man kan ju göra en VM-barometer både här och där för att bli klok på det. Jag litar dock inte på en enda av dem utan går helt min egen väg. Jag vet inte om jag har bestämt mig för vilket mitt primära lag ska vara och det fina är ju att det faktiskt inte gör någonting. Alls. Men för sakens skull så tänker jag så här, utan inbördes ordning.

• Holland. Luis van Gaal. United-manager kommande säsong och enbart det är ett skäl att hålla ett extra par ögon på Oranje, plus att se om van Persie lyckas åstadkomma stordåd. Plus ett antal andra nyckelspelare så klart. Minns jag rätt så spelade laget dessutom underhållande och uppskattad fotboll senast det begav sig, och om man inte tappat i slutminuterna i finalen 2010 så hade det kunna gå precis hur som helst.
• Portugal. Ronaldo och framgång. Främst för att få kröna sin enastående säsong. I övrigt tror jag inte att laget har så mycket att hämta vad gäller en guldstrid men en kvartsfinal borde man kunna greja. Blir det straffar i en utslagsmatch så har man ju dessutom Eduardo i mål. Man kan vinna matcher så också.
• Italien. För passionen. Med passionen. Inklusive lidande, framgång, glädje, tårar. Det är alltid en jävla resa att följa spaggarna, vare sig de vinner VM-guld eller åker ut på i deras ögon uppgjorda matcher. Dessutom med sköna spelarprofiler som Buffon, Chiellini och Pirlo. Plus Balotelli, som egentligen är något alldeles enastående samtidigt som han blandar med sina allra värsta sidor.
• England. Ja, jag är ett stort fan av Premier League och håller Manchesters enda lag så nära hjärtat jag kan men i landslagssammanhang är de ju en ganska bedrövlig upplevelse. Eller nej, de är ju världsmästare varje VM sedan 1966. Fram till öppningsmatchen. I år är det mot just nyss nämnda Italien. Det återstår alltså att se hur långvarit VM blir för britterna. Å andra sidan, man har ju världens bästa målvakt (eh…) och Premier Leagues största spelare genom tiderna (eh…) plus ett knippe United-spelare som eventuellt förtjänar lite framgång efter den gångna säsongens fiasko. Jag kommer hur som helst att följa dem lite mer noggrant än andra lag.
• Belgien. Åh vad jag hoppas att Januzaj får spela. Mycket. Det här kan bli en enastående avslutning på en framgångssäsong på det personliga planet, då han gjort succé i United och nu har stor chans att göra det samma i ett landslag som nästan är favorittippat. Han får kriga tillsammans med Fellaini, en inte alls lika lyckad spelare i samma lag. Belgien har för övrigt ett lag fyllt med stjärnspelare som man kanske inte tänker på alla dagar. Vermaelen, Kompany, Hazard, Lukaku. Och Adnan. Det här kan bli spännande.
• Tyskland. Är alltid Tyskland. Ska aldrig räknas bort. Lika säkert som att greker röker och att björnen skiter i skogen. Därför lite ointressant också, för man bara räknar med att de finns med i kvartsfinalen. Minst. Jag har nästan alltid gillat tyskarna dessutom, ända sedan VM-guldet 1990.
• Brasilien? Äh.
• Argentina? Äh.
• Valfritt ”icke-land”. Det är alltid roligt med outsiders som tar sig långt. Som Sverige 1994, lite som Kroatien 1998, lite som Sydkorea 2002. Vad sägs om Ghana i en semifinal? Eller Honduras? Elfenbenskusten kanske, som ändå har ett antal nyckelspelare. Jag vill ha ett lag som charmar hela världen och som vi kan komma ihåg långt efteråt. Ge mig!

Jag är laddad. Är ni? Om inte, besök Arrays sammanställning över appar och tjänster (på en ickesportsajt!), kolla gamla VM-krönikor från förr, dra in min egen TV-tablå med tider för alla matcher under slutspelet och pressa in all möjlig kunskap som går att få om länder, spelare, historik och annat som man måste veta.

Så. Det kan börja nu. Det kan börja!