Det tar sig.
Jag modifierade mitt beprövade intervallpass igår och stack ut på tolv nya friska kilometrar i Skärgår’n. Det var dessutom bara att lägga på en växel för att inte hamna mitt i folktillströmningen i och med Vårruset, som förlagt sin bana på min träningssträcka. Jag fattade ingenting.
Jag ville ha det lite tuffare. Så. Jag kortade ner uppvärmningen med ett par hundra meter, ökade på längsta intervallen med lika mycket, kapade bort nerjogget och ersatte den biten med två extra intervaller istället. Det fungerade över förväntan. Under timmen med flera sekunders marginal, bra tempo på intervallerna där den längsta av dem också var bland de snabbaste. Kvitton av den typen måste bara tyckas om. Det är dessutom ganska lätt att göra det.
Jag fortsatte på inslagen väg på bodypumppasset idag och lassade på lite extra vikter på några av övningarna, bara för att se hur det mottogs. Det fungerade också över förväntan så här sitter jag nu. Nytränad, lagom stel, belönad med soffläge och VM94-dokumentären. Och om jag inte fått tillräckligt med gåshud av bronslaget så blir det än mer feelgood när Beckham i sin djugeldokumentär direkt efteråt pratar så gott om United som bara ett fan kan göra.
