Jag har skrivit det förut och det tåls absolut att upprepas. Jag tycker inte om papper. Jag tycker att vi lider av ett kopiöst onödigt pappersanvändande och då antar jag bara, med tanke på teknikutvecklingen i det här landet, att vi ändå ligger ganska långt fram i jakten på det papperslösa samhället. Det är bara en liten del av klimattänket och om man nu inte kan jobba med de stora frågorna så kan man jobba med det man kan jobba med. Källsortera. Cykla. Kompostera. Äta närproducerat. Och så klart, påverka de som vi valt ska bestämma.
Därför blir det också väldigt motsägelsefullt när Svenska Kyrkan lanserar sin kampanj ”Klimatutmaningen” med hashen #klimaträttvisa. Det går ut på att upplysa politiker och beslutsfattare om att miljötänket och klimatfrågorna måste upp på agendan. Långt upp. So far so god. Så hur ska man påverka?
Genom att skicka ett vykort till dem.
Ska vi tänka på miljön genom att skriva ut och skicka vykort till politiker som sedan förpassar dem till första bästa soptunna? Nej, den idén tror jag lika mycket på som att få björnarna att sluta bajsa i skogen. Det vill säga – inte alls. Det finns andra och bättre sätt att påverka miljön på.
Som att källsortera. Cykla. Kompostera. Äta närproducerat. Och så klart, påverka makthavarna. Det gör man dock inte genom att skicka vykort till dem.