Somliga går i trasiga skor

Jag vet inte vad det är riktigt men jag lyckas nästan varje gång bygga någon konstig kärlek till skor jag köper. Separationsångesten med ett par gamla, förbrukade, trasiga och hårt åtgångna skor är lika stor varje gång jag inser att de har tjänat sitt syfte, stopptid inkluderad. När hålen rakt igenom omöjliggör GoreTex att fylla sitt syfte. När mönstren på sulorna sedan länge mer liknar ett par Formel1-däck. När de översta hålen för skosnörena numera är en öppning istället. När man kliver i dem som ett par sandaler.

Då går jag och köper nya. Ett halvår efter att jag borde. Och så dröjer det ytterligare en månad innan de gamla åker i soporna.

Igår kväll åkte mina förbrukade Salomondojjor i tunnan. I princip dagligen i två år har de följt mig vart jag än gått. Sommar och vinter. Vår och höst. På västkusten och östkusten. På stranden och i fjällen. Kanske det bästa par jag ägt, med facit i hand. Så bra att det nya paret jag köpte var i princip ett par likadana.

Ett par skor som aldrig borde ha slängts: mina Italy ’90-fotbollsdojjor. Jag öste in mål med dem och ärade dem med en kyss innan de åkte i soppåsen. Mor skrattade åt min töntighet. Det gjorde inte jag. Inte hon heller i efterhand. Idag hade de gjort sig bra på en hylla i lägenheten, när jag i princip lagt skorna på hyllan.

Trasiga skor

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.