Mitt i ingenstans. Kebnekaise fjällstation ligger obeskrivligt vackert och är dessutom en väldigt vacker fjällstation. Det är lätt att bli såld här ute med miljöer, interiörer, människor och personal. Livskvaliteten vet inga gränser när man dagen efter en toppbestigning kan äta en morotskaka, ta en mugg svart och njuta av en bedårande utsikt innan kängorna åker på igen för de 19 kilometrarna till bilen. Trots värkande och ömmande fötter, knän, lår och vader så längtar jag nästan tillbaka innan jag ens har lämnat.

Kebnekaise fjällstation

Kebnekaise fjällstation

Kebnekaise fjällstation

Karta över Kebnekaisemassivet

Kebnekaise fjällstation

Vi tackar för oss, hänger upp väskorna på våra trötta ryggar och påbörjar den knappt två mil långa vandringen. Vi har en prognos hängande över oss. Den säger åska framåt eftermiddagen. Vi skruvar upp tempot så bra det går. Bakom oss försvinner Láddjuvággis vidder. En fikapaus är på sin plats strax efter att vi rundat Darfáloalgis krök längs med Dag Hammarskjöldsleden. Det smakar alltid bättre med en vy i världsklass. Alltid.

Fikapaus med utsikt

19 kilometer. Fem och en halv timme. Den här dagen. Totalt 65 kilometer de fyra senaste dagarna och nästan 27 timmars effektiv vandring. Känslan av att få snöra av sig kängorna och sätta ett par mjuka sköna löpardojjor på fötterna. Känslan.

Finalen i Nikkaluokta

Något annat på fötterna, tack

En glass senare sitter vi i bilen på väg mot Kiruna. Åskan mullrar på avstånd och prognosen stämde. Vi undkommer den med några minuter. Vi rullar österut. Booking.com-appen åker fram och i stan väntar snart ett hotell på oss. En varm lång underbar dusch. Mat från ett riktigt kök gjord av någon annan. En skön nybäddad säng. I kroppen väntar sviterna av blöta fötter och energibrist. Feberfrossa. Men det vet jag inte om än.

Bild 7: Maria C.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här