Ett par-tre dagar efter Tough Viking började det hela sjunka in. Liksom träningsvärken. Eller som jag konstaterade redan på söndagen.

Jag har ont i mina yttertuttar!

Benen, som kändes riktigt slitna direkt efter målgången var inga som helst problem ett par dagar efteråt, trots krampproblemen efter 13km. Det är överkroppen som har fått slita under det här loppet. Inte så konstigt kanske, det var en och annan muskel som fick bekänna färg under de knappa två timmar jag var ute i grönskan på Gärdet. Och mer blev det i och med gårdagens dubbelpass på gymmet.

Tough Viking då. Jag tänkte faktiskt dra igenom hinder för hinder och förmedla hur de var. Skalan blir femgradig och baseras på min egen upplevelse av svårighet, ansträngning och teknik. Då åker vi!

Tough Viking

1. Fire – 2/5
Brinnande halm med stora mängder rök. Vi la upp taktiken att hålla oss långt fram i startledet för att slippa köerna. Det fungerade. Röken låg dock tjock men på det hela ett enkelt hinder.

2. Pain – 3/5
Ett gäng bredaxlade fotbollsspelare gjorde det mesta för att stoppa framfarten och själv åkte jag på två-tre rejäla tacklingar. Jag hade ärligt talat inte särskilt mycket att sätta emot men själva svårighetsgraden var inte jättehög. Tacklingarna man åker på är dock äkta vara. Är man inte fotbollsspelare (alltså riktigt fotboll) och vet hur man ramlar snyggt och smidigt så kan det här bli en jobbig passage…

3. Crawl – 1/5
Att krypa under låga staket gjorde man som liten och takterna sitter i. Inga konstigheter. Man blev mest lerig. Knappt ansträngande.

4. Rock – 1/5
En liten klippa att klättra upp på, med perfekt håla som handtag på mitten. Har man badat på västkusten och klättrat klippor där så känns det här som rena barngympan.

5. Barbed wires – 2/5
Ner med röven och håll in underbettet. Taggtråd gör ganska ont att fastna i men knappast något hinder i den svårare skolan.

6. Walls – 2/5
Ner i en container och upp igen, med säckar att kliva upp på för att nå hela vägen. En lätt uppvärmning mot vad som komma skulle. Ganska jobbig under de få sekunder den varade men inga bestående men när man väl återtog löpandet efteråt.

7. Ice Tank – 3/5
Inte så att det är jobbigt att hoppa ner i en container med vatten och simma under ett hinder. Det jobbiga är när funktionären precis innan fyller på med än mer is och det iskalla vattnet kyler ner den ganska nyss varma kroppen, som man sedan ska försöka springa iväg med efteråt.

8. Monkey Bars – 4/5
Det här hindret hade jag goda förhoppningar om att klara och hade inte stängerna varit så förbannat hala så hade jag också kommit hela vägen. Fastnade bakom en annan löpare på slutet och försökte trixa mig om, men det slutade med att jag drog i marken. Första straffet, 30 armhävningar, var ett faktum. Hindret i sig är inte svårt men förutsättningarna krånglade till det en aning. Ett par handskar kan ge bättre grepp men de blir ju också pisseblöta i istanken. Jag pratade med några stycken längs banan som alla vittnade om just det.

9. Rexona Rampage – 5/5
Andra straffrundan med 30 nya armhävningar. Den blev övermäktig på grund av höjden. Jag uppskattar att jag nog var alldeles för många decimeter ifrån för att ens klara den med bra teknik. Enda hindret på hela banan som jag känner just så om, så här i efterhand.

Tough Viking Rexona Rampage

10. Ropes – 4/5
Såg inte särskilt avancerad ut men jag fick inte till tekniken ordentligt vilket kanske gjorde hindret onödigt jobbigt, därav betyget. Tänkte först klättra på enbart repen upp men det gick inte alls som jag tänkte mig. Fick hjälp sista decimetrarna innan jag kom i och ur containern.

11. Reebok Blades – 4/5
Motlutande väggar att klättra över. Det gick ju att sätta benen på ställningarna och det var många, inklusive jag själv, som tog den hjälpen. Men jag vete fan om de blev så mycket enklare ändå. Ganska höga (med min egen längd i åtanke) och efter de senaste armhävningarna, ovan nämnda rep och sedan det här hindret så var jag ganska mör.

Tough Viking Reebok Blades

12. Dips – 5/5
En femma! När armarna redan var färdiga efter de fyra senaste hindren blev Dips stört jobbigt. Det ser inte mycket ut för världen och den var inte särskilt lång men satan vad det här hindret sög musten ur varenda muskel i överkroppen kändes det som. Jag klarade den tillslut och slapp straffet. Tack och lov!

13. Combat Bar – 3/5
Den här såg betydligt jobbigare än den faktiskt var och många runt mig gick vid blotta åsynen direkt ut i periferin och körde straffet, 30 burpees, utan att ens ha prövat. Upp med armar och ben på ställningen. Jag måste ha fått in tekniken perfekt för det här hindret gick det undan på! På gränsen till rolig till och med.

Tough Viking Combat Bar

14. Walls – 3/5
Mer väggar att ta sig över och den här gången var det containers gånger två direkt efter varandra. Armarna var vid det här laget ganska slutkörda så den kändes jobbigare än den var. Svag trea.

15. Tires – 2/5
Barnlek! Jag studsade fram bland de utslängda bildäcken som om jag aldrig gjort något annat. Det är vid sådana här hinder jag älskar mina ben!

16. Swamp – 3/5
…och när man fått upp värmen efter istanken så var det dags för väta igen. Träsket var dessutom utgrävt på noga utvalda ställen som man inte kunde förutse. Ena stunden vatten till knäna för att i nästa sekund sjunka ner till brösthöjd utan förvarning. Spännande, dock inte särskilt jobbig.

17. Pipes – 1/5
Träsket avslutades med rör som man skulle krypa igenom. Inga problem för mig att göra det på alla fyra och fort gick det dessutom.

18. Roman rings – 4/5
Det här hindret hade jag både aktivt förträngt och glömt bort. Men! Tillskillnad från Monkey Bars så var det dels ingen kö samt att ringarna var av trä och med utmärkt fäste. Det gjorde att jag fick god fart och svingade mig fram som om det inte fanns någon morgondag. Till näst sista ringen. Där dog farten och jag hängde i en enda ring och försökte få gung nog att ta mig till rampen på slutet. Efter fyra försök och lyckades jag. Det höga betyget har helt att göra med teknik och fallhöjden om man ramlar, vilket en olycklig deltagare gjorde, med bruten arm som följd. Mindre kul.

19. Obstacle Swim – 2/5
Here we go again. Ganska nyligen uppvärmd igen efter träsket och så ska man ut i Isbladsviken (!) för att simma under några hinder. Inte särskilt komplicerat men inte heller särskilt varmt.

20. Balance – 0/5
Okej, skalan är femgradig men jag gör ett undantag här. Gå balansgång på en ställning bredare än fotsulorna, två decimeter över marken. Jag flashbackade gymnastiklektionerna på lågstadiet och minns Brålandas sporthall som igår. Det var den nivån. Nolla därmed.

21. Logs – 3/5
Att få (bära) stock. Kånka upp skiten på ryggen eller bära på ena sidan. Båda varianterna var lika icke-ergonomiska och jag valde den senare. Jag har gjort tyngre saker i mitt liv men just att den var så otymplig och oskön drar upp betyget ett snäpp.

Tough Viking - Logs

22. Climb – 4/5
Inte för att den var jobbig utan mest teknisk. Hänger det redan fem-sex pers på varsin sida av nätet man ska klättra över så börjar det svaja och svikta vilket gör att man i princip kan bli kastad till marken om man inte håller i sig ordentligt. Här var det samverkan som gällde och deltagarna var inte sena med att göra just det. Teamwork när det är som bäst i ett bökigt hinder.

23. Kustjägaren – 5/5
Det enda hindret på banan som på förhand inte var avslöjat. Det enda hindret på banan som hade 100 armhävningar som straff om man inte grejade det. Jag förstår varför. Krypa under nät, vada ner i vassen, vatten till brösthöjd, osynliga hålor på botten, nätklättring upp på en Stridsbåt 90 följt av hopp ner i Djurgårdskanalen för ett stycke simning på ungefär 100-150 meter. Upp ur vattnet, över stock och sten, simma under ett par kajaker, ner i dyngvattnet igen innan vi tillslut fick klättra upp på land och springa vidare. Allt övervakat av militären själva.

Jag tycker inte om att simma och jag kände mig oerhört trött här och när jag äntligen kunde sätta fötterna på botten och gå upp på land så var det en befrielse. Å andra sidan, är det något jag borde träna så är det väl just simning över längre sträckor. Hur som helst, det här var banans tuffaste hinder. Och längsta. Strax efter krampade min högra vad. Och vänstra. I princip samtidigt.

24. No Air – 2/5
Ny container. Mer vatten. Tanken var nog att man inte skulle andas under de tio meter man simmade men att dra huvudet ovanför ytan utan att nätet tryckte tillbaka en var inga problem. Nästan lite avslappnande hinder. Å andra sidan, efter Kustjägaren skulle allt vara rena relaxen.

25. Net Trap – 3/5
När man just badat sig ren i No Air kommer mer krälande på marken, under ett nät. Lite sådär halvtungt nät som man fick lyfta med händerna vilket gjorde det lite mer ansträngande. Dessvärre hade nätet lossnat i sina fästen efter halva och då kunde man sonika kliva upp om man ville. Eller så kröp man in under nätet ändå. Ska det göras så ska det göras.

26. Big Bag Mega Walls – 3/5
En högt hinder att ta sig förbi med containrar staplade på varandra. Klättring i etapper alltså och återigen, inte helt optimalt att vara kortare än 190cm. Typ. Jag fick hjälp av några medlöpare och gav hjälp tillbaka så klart. Inget jättejobbigt hinder så sett. Däremot kan jag ångra att jag inte inhalerade vyerna av Gärdet på toppen.

27. Reebok 10000 – 5/5
Efter megaväggen väntade målet. Nästan. Det var bara 10000 volt kvar. Banans kanske mest omtalade hinder. Den ska göras. En dusch av brandslangen precis innan och det var bara att invänta stötarna. Som inte kom. Första halvan var helt smärtfri och jag hann nästan undra om det var något galet. Då. Där. Halvvägs in. Kyss nummer ett “smeker” min arm. Ett ohämmat skrik innan nästa kyss smackar till rakt över låret och får mina stämband att jobba igen. Sedan klarar jag mig ut ur danger zone och undrar vad fan det var som egentligen hände. Inte bara precis nyss utan de senaste femton kilometrarna…

Tough Viking - målgång

27 hinder av olika variation, svårighetsgrad och renlighet. Det här kan ha varit det roligaste lopp jag gjort, även om mitt übersköna Göteborgsvarv 2012 också kvalar in på den listan. Inte för att det var några hinder utan för att jag satte mitt personbästa som jag siktat på i femton år. Tough Viking och liknande lopp kan nog vara den nya skitens löptävlingar och uppslutningen på Gärdet i lördags är nog ett litet kvitto på det. Nästa år kör de tävlingen igen. Med några dagars distans så är jag inte lika säker som jag var i lördags på att deltaga igen.

Jag är än mer övertygad än så. Tanken är dessutom att få ett gäng till med mig ner i skiten och göra det. Har vi några som antar utmaningen?

Så. Vad gör man efter att ha härdat sig igenom den här rundan? Jo, först snyltar man in sig hos Martin och A (kom till Frösön och vi bjuder tillbaka!) och lånar en dusch innan man drar med sällskapet på stan och betar av (medioker) fotboll plus öl och mat i toppklass. Vi kan kalla det för “kaloripåfyllning”. Monks på Sveavägen, som jag alltid försöker besöka när jag är i stan, fick vårt celebra besök. En helt ny bekantskap blev kvällens middag på Flippin’ Burgers, som herr Silfver tog oss med till. Det där stället kommer definitivt få mina pengar igen, mot att jag får en ny burgare av dem. Helt klart en av de bättre jag ätit. All time. På riktigt.

Om vi alla somnade ovaggade där på hotellet några timmar senare?

Röker greker? Som Silfver brukar säga.

Monks och Flippin' Burgers

Omslagsbild: MC
Banskiss: ToughViking.se.
Bild 3, 6, 7: MC

5 KOMMENTARER

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här