Ner med axlarna, Rydén!

Löpteknik. Man blir aldrig fullärd. Själv har jag försökt att ta tag i det där med hållningen ett tag nu och kommit såpass på vägen att jag får en hyfsad fotisättning, framskjuten höft och att jag rör mig framåt (!). Det fungerar fint, så länge jag orkar men det är lätt att tappa det där så fort tröttheten kommer krypandes. Och det är lustigt, för då börjar man istället springa på hälarna och bromsa kroppen, vilket gör det hela än tyngre. Logiken?

På senare tid har jag dock upptäckt att jag gärna drar upp axlarna. Till näsan. Typ. Jag såg det på en bild från Tough Viking senast. Det ser extremt ansträngt ut och när jag sedan går tillbaka en sväng i fotoarkivet och bilder på när jag springer så märker jag att det är en ganska gammal ful vana jag har.

Ner med axlarna, Rydén!

Jag brukar tänka på det nu för tiden. Överdriva momentet och låta händerna möta höften i pendeln istället för de nedre revbenen. Det fungerar mycket bättre och känns betydligt mer avslappnat. Tills jag blir trött och återgår i den gamla ansträngda stilen. Well, övning ger färdighet och vetskapen gör ju i alla fall att jag kan jobba med det.

I kväll stack jag och J ut på en runda uppe på Östersunds Skidstadion. 22km var planeringen så vi lubbade ut i skogen, trixade oss över lite kohagar och annat spännande medan skymningen blev mörker och varje steg en spänning där ute på stigarna. Vi drog in en extrakilometer och landade på 23 (ja, jag vet att klockan sa 22,5 men den var också inställd på “smart registrering” och då tappar den längd en aning) ochstrax över två timmar. Det är jag nöjd med och med den formen kommande helg så kommer sub-3-timmar att grejas, säkert med flera minuters marginal.

Det är några dagar dit, genrepet i kväll satt som ett smäck och nu tänker jag bara köra ett pass till i veckan, HIIT, för att sedan sträcka ut på Copperhill i Åre ett par arbetsdagar innan det blir avfärd mot ett stycke Hufvudstad. Jag börjar känna mig laddad. Och det känns riktigt jävla roligt!

GPS-klocka

Gainomax!

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.