Steg för steg, rakt genom dimman

Knappt hann vi landa på Frösön från vår senaste Europatrip över helgen (Genève! – det kommer mer om det senare) förrän det var dags igen. Fast på hemmaplan. Ungefär som att Europa förföljt oss hela vägen hit. Internationella matveckan hade nämligen landat på Stortorget här i Östersund och där finns nu allt från engelsk konfekt till spanska kryddrätter och korvar från lite var stans. Det får nog bli en lunch där i veckan. Lätt.

Något annat som också landade hemma var startbeviset. Lidingö kryper allt närmare så det var inget alternativ. Över dimmiga ängar och soltörstande Frösöhöjder sprang jag mina sjutton kilometer och den här kvällen var det om att ett stort magiskt täcke lagt sig över Skärgår’n, lagom till skymningstimmen. En höstlik sommarhage, ängar man inte såg ändarna på, rådjur som skuttade ut några meter framför mig i skogsbrynet och den där typiskt kalla och klara luften jag så många gånger förut talat så varmt om.

Ja. Alltså. Jo. Men. Och. Typ. Så här. Jag överdriver inte när jag säger att det här kan ha varit ett av de absolut skönaste löppassen jag gjort. Någonsin. All time. Stora ord. Är det vackert så är det. Då förtjänas orden.

Jag noterar också att även gamla träningströjor kan ge skav. Bröstvårtorna är nerhyvlade och det är ganska oskönt. Det fina är ju att jag märkte det först när jag kom hem. Jag menar, vem har tid att tänka på smärta när man tränar på jordens kanske vackraste plats under världens vackraste kväll?

Lidingö startbevis

Skärgår'n i dimma

Dryden i Skärgår'n i dimma

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.