Mörkret faller. Det duggar ett lätt regn. Vi passerar både Ystad och Tomelilla. Även Brösarp kör vi förbi och 2007-minnena väcks genast till liv. Bilderna från den där hysteriskt regniga juli-dagen har etsat sig fast i minnet, när Bryan spelade här i krokarna. Efter en dryg timme når vi vattenriket, som om vi inte fått nog av väta. Kristianstads vattenrike har en sista ytterlighet att erbjuda oss innan vi är klara med Skåne.

Sveriges lägsta punkt. När vi ändå är i krokarna. Precis som vi resonerade när vi skulle göra Treriksröset. Då var det en omväg på 60 mil. Idag kommer vi att köra knappt 30 mil. Totalt.

Det krävs en mindre felkörning innan vi tillslut rullar ut på den obelysta grusvägen, rakt in i mörkret. Vi ställer Q7:an och vandrar ut i skogen utan att egentligen veta var vi går. Under fötterna rasslar de torra höstlöven. Tre minuters promenad senare uppenbarar sig en dunge. Vi ser den inte, men vi märker att den är där. Med monumentet. Två och en halv meter under vattenytan står vi.

Lägsta punkten

Lägsta punkten

Kontrasterna har redan slagit oss den här dagen. Det platta landskapet som Skåne erbjuder, havet från alla vädersträck utom norr, avstånden mellan städerna. Där vi står nu kan det inte bli så mycket mer förstärkt. När Kebnekaise i sin otillgänglighet ståtar i bergsmassivet, långt från närmaste farbara väg, ligger Sveriges lägsta punkt granne med motorvägen och 20-30 meter från oss susar bilarna förbi i 110. Där Keb krävde sin vandring på tretton timmar och tusentals höjdmeter har vi idag gått ett par hundra meter under några minuter.

Det är i slutändan ändå en ytterlighet, där på den gamla sjöbotten. Ännu en bock i checklistan. Ännu en erfarenhet i livs-CV:t. Jag packar ihop kameran. Vi lämnar vattenriket och beger oss mot Malmö. Regnet smattrar mot rutan. Helgens mål är avklarade.

I samarbete med Audi Malmö.

2 KOMMENTARER

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här