Egentligen tänkte jag…

…ha ett litet utlägg om träning här. Om intervallpass. Om klockans hjälp. Hur jag byggt upp dem. Om en träningsplan för målet som kommer i maj. Och lite sånt. Lite infografik och annat kul.

Men den här måndagen började med att jag pajade en tavelram med glas. Den fortsatte med att jag vurpade på en under nysnön dold isfläck med cykeln och gick i marken. Då hade jag inte ens kommit till jobbet och uret hade inte heller orkat över ynka 07:32. Och så fortsatte den med lite sådant där trams genom hela dagen vilket tillslut gjorde att jag sonika avbokade corepasset och stack hem istället.

Där väntade räddningen. Smal pasta by Matplatsen, med en sambos touch och kärlek. Där snackar vi #weltklasse och så var måndagens resterande tredjedel räddad. Det tackar jag för.

Smal pasta by Matplatsen

Föregående inlägg
Nästa inlägg

7 KOMMENTARER

  1. Känner mig räddad inombords också. Hade en sån dag idag då jag glömde nycklarna i bilen på väg hem från jobbet, bilen som jag lämnat på hyrbilsfirman som de skulle låsa in över natten medan jag tog en hyrbil hem som jag ska ha till jobbet imorrn. I ren och skär panik insåg jag 16.45 (de stänger 17.00) att jag inte hade nycklarna med mig hemma och sambon är i Skara. Herregud herregud. Jag får sova på jobbet tänkte jag. Men några stressfyllda sekunder senare fick jag tag i hyrbilsfirman och mycket riktigt. I min bil låg nycklarna. *puh*

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.