I min vildaste fantasi kunde jag inte, när jag drog flyttlasset hit upp från Vänersborg den där marsdagen 2002, tänka mig att bo kvar i Jämtland år 2015. Jag trodde knappt 2003 faktiskt. Men kvar blev jag, trots brustna löften lite här och var, en hel del skitsnack om stället och ganska stark bortlängtan under några av livets dippar. När gräset känns grönare någon annanstans. Kvar är jag hur som helst. Separationsångesten blev för stor de gångerna jag varit på väg att lämna, trots att jag egentligen inte har några rötter att dra upp.

Någonting är det som håller mig kvar.

Ja, jo, visst. Det är lite avsides och långt från delar av familjen, det är alltid lite meckigt att ta sig någonstans när en ska ut och resa och utbudet i Östersund ter sig ibland enormt fattigt. Jämten kan också vara ganska butter och konservativ och ofta klanka på andra, primärt Stockholmare även om allt söder om Dalälven får sig en känga emellanåt. Ni vet, när bittra krönikörer skyr sin galla och känner sig, å alla norrlänningars vägnar, åsidosatta av makten och eliten.

Men så finns de där guldkornen. De där sakerna som känns smått omöjliga att klara sig utan. Att jag har strandpromenad hela vägen till jobbet. Att jag ser fjälltoppar från stan. Vintern som är förhållandevis vintrig på de här breddgraderna. De långa mörka dagarna i december. De långa ljusa nätterna i juni och juli. Fjälltopparna jag kan åka och bestiga över dagen. Skidbackarna som står redo en timmes bilresa hemifrån. Att jämtarna faktiskt är ett jädra trevligt folk överlag.

Allt det där.

Jämtland är, när man väl börjar speca upp saker och ting, ett jävligt bra ställe att spendera sina dagar i. Det handlar om att ta vara på chanserna och upptäcka det också. Jag var dålig på det de första fyra-fem åren. Jag är bättre på det nu. Och jag ska bli ännu bättre på det de kommande åren.

Som en oavkortad och ärlig hyllning kör jag en bildorgie här, alltihop är hämtat ur mitt egna bildarkiv som ständigt växer med bland annat sådant här vackert. Landskapet i sitt esse. Det här blir en tackhälsning för allt jag har runtomkring mig, som jag har förmånen att uppleva och ha runt knuten. Som Jämtland ger till mig. Som jag nu vidarebefordrar till er.

Hjärta!

Solnedgång i Raftälven
Solnedgång i Raftälven
Rådhusgatan i Östersund
Rådhusgatan i Östersund
Morgonkaffe vid Nulltjärn, Vålådalen
Morgonkaffe vid Nulltjärn, Vålådalen
Julaftonskväll och norrsken över Frösön
Julaftonskväll och norrsken över Frösön
Midsommarfirande i Kluk
Midsommarfirande i Kluk
Storsjön en stilla sommarkväll
Storsjön en stilla sommarkväll
Åre Östersund flygplats med fjällutsikt
Åre Östersund flygplats med fjällutsikt
Fjällutsikt från Frösön
Fjällutsikt från Frösön
Topptur på Sönner Tväråklump
Topptur vid Snasahögarna
Solnedgång över Storsjön och flygplatsen
Solnedgång över Storsjön och flygplatsen
Fjällvandring på Ansätten
Fjällvandring på Ansätten

9 KOMMENTARER

    • Stina, jag känner lite samma om Vänersborg nu. Har upptäckt att den stan och Trollhättan är ganska fina städer när man åker ner och ser på dem med lite mer turistiga ögon.

  1. Det där med att se det fina och braiga runtomkring en… Det som man inte ser för att man sett det 1000 gånger och för att man väger med allt dåligt som också finns men inte syns för besökare. Detta är min sämsta paradgren i livet, tack för att du påminner en om att träna lite extra idag 🙂

    • lanclin, det där är nog svårt för många. Som jag skrev i en tidigare kommentar här så såg jag med Vänersborgska ögon när jag bodde där. Det gör jag inte längre och det är ganska intressanta iakttagelser när jag är där nere.

      Tack för cred alla!

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här