Två arbetsdagar och en halv på hemmaplan efter en veckas semester, sedan var det dags att kasta sig iväg igen. Två arbetsdagar i Hufvudstaden väntar och för att slippa det hutlöst tidiga morgonflyget (fakiren / fuck i’ren) så flög vi ner redan igår eftermiddag.
Eftersom jag inte varit helt nöjd med antalet mil i löpardojjorna det senaste (även om de mil jag gör flyter på riktigt bra) så passade jag på att göra ett niokilometersvarv på Kungsholmen igår kväll. Det satt onekligen som ett smäck! Bonus? Att det var massor av andra löpare ute vilket jag tycker om, eftersom det då är stora chanser att ta rygg på folk och på så vis driva upp tempot en aning. Det var precis det som hände igår när jag i ett par-tre kilometer låg strax bakom en löpare. Han märkte nog det och drev upp tempot en aning. Jag vägrade dock att släppa honom och vi växeldrog en stund innan jag petade in en växel till och susade iväg. Alltså, fan vad det kändes bra. Tävlingsdjävulen på min axel jublade hela sista biten tillbaka från Västerbron, där jag drog ifrån, till hotellet. Nu ska jag inte stirra mig blind på klockan men tempot är verkligen på väg åt rätt håll vad det verkar.
Fint var det och mental high five på den. Jag firade med fåtölj-läge och Champions League efter en välförtjänt dusch och noterade samtidigt att Göteborgsvarvet nu bara är 36 ynka dagar bort. Högre växel var det, så ikväll blir det en runda till bara därför.
