Gå aldrig hungrig bland kanalerna

Varför ska man behöva gå hungrig i en stad som Amsterdam, där varenda kvarter och nästan vartenda hål i väggen erbjuder något i matväg? Helt onödigt. Det är inte bara restauranger, snabbmatshak och barer som huserar här utan även de mer Amsterdam-signifikativa ”coffee shops”. Nåväl, vi avstod de här ställena eftersom den typen av ”kaffestund” inte riktigt är vår ”cup of tea”, så att säga.

Eftersom vi väljer att promenera stora delar av våra cityweekends så kräver det ju också sina mat- och kaffeintag. Som sagt, det här kan ha varit den lättaste staden hittills att hitta trevliga ställen i och självfallet gick vi in för att ta seden där vi är.

Frukost? Pannkakor såklart, båda dagarna till och med. Vi knallade in på Het Hok, i närheten av Leidseplein och fick oss en mugg svart (eller americano, om man ska vara petig) och de här runda godingarna. Egentligen inga konstigheter, pannkakan smakade fint och kryddades lite extra med florsocker och sirap. Fint och för en rimlig summa Euro.

När vårsolen låg på som bäst passade vi på att slå oss ner på De Sluyswacht, granne med Rembrandt-huset om man ändå är i de krokarna, för lite mer holländsk mattradition. In på tallriken kom Bitterballen, en liten panerad boll innehållandes en fyllning vanligtvis beståendes av nötkött. Det här var världspremiär för min del och jag måste säga att det smakade helt okej och dessutom var en alldeles lagom mängd för en lättare lunch. Kanske är det så att jag ska försöka återskapa den här saken hemma.

Själva huset är ju ett kapitel för sig, byggt i slutet på 1600-talet och inte en enda vettig vinkel längre. Om det ens har funnits någon sådan alls i kåken. Någonsin. Enbart huset i sig är värt ett besök faktiskt.

Fikadags så, med ett kaffesug utan dess like. Vi såg Starbucks men valde istället att ta en av våra första fikastunder på Hollands betydligt mindre motsvarighet – Coffee Company. Faktum är att de, med sin etablering 1996, var hela elva år före just Starbucks med att slå upp portarna i Amsterdam och har idag drygt 30 fikaställen runt om i landet, var och ett av dem med sin egen personlighet.

Det jag nämner här hittade vi vid Rembrandtplein, granne med – givetvis – Starbucks. Så klart. Här möttes vi av skinnfåtöljer ut mot gatan, ett stort gediget bord och givetvis den där sköna cafédoften. En perfekt avslappnad miljö trots det centrala läget och trafiken utanför. Jag älskar sånt! Även om fikahak av den här sorten ofta får en smakkänsla av halvfabrikat och massproduktion så blev jag ändå förvånad över att det kändes som äkta varor. Framförallt kaffet, där en Americano på ena stället kanske inte alls är samma sak på det andra. Här smakade det som en Americano i mitt tycke ska smaka – starkt och gott. Mumma!

Mitt i De Wallen, bland erotikmuseum och nattklubbar, ligger stans äldsta byggnad. Oude Kerk har anor från 1200-talet och den reser sig mäktigt upp över hustaken. I dess ena hörn, bakom ett staket, ligger också ett mysigt litet café nästan lite insprängt i kyrkans gamla tegelvägg. De Koffieschenkerij bjuder in till en lugn stund medan turisterna strömmar förbi utanför. Jag slog till på den hemmagjorda äppelkakan (och det var verkligen mycket äpple i!) och, som vanligt, en americano i koppen bredvid.

Jag gillar den här typen av caféer där det gamla tagits tillvara och fått sig en modern touch utan att förstöra det gemytliga i miljön. Konstrasterna blir knappt mer frapperande än så här. Från sexbutiker till kyrkkaffe. Vägg i vägg.

Ena kvällen så la vi den hollänska matkulturen åt sidan och klev in på Koh-I-Noor, en indisk restaurang rakt över gatan från Westerkerk och Anne Franks hus. På bordet landade efter en stund en Lamb Chop Massala och en Chicken Tikka Massala, så där lagom kryddade för svenska magar. En liten restaurang med trevligt bemötande och välsmakande rätter. Vi kom dessutom precis innan den rusning som blev och efter bara knappa halvtimmen hade stället gått från nästan tomt till fulltjockt. Det här var nog en av de bättre indiska måltiderna jag stoppat i mig, men jag är å andra sidan ingen stor indisk matkonsument heller så listan är inte slående lång.

Utöver de här små favoritställena jag skrivit om här så fanns det cirka hur många caféer, barer, krogar, pubar och restauranger som helst. Plus ännu fler caféer och även alla små runt-hörnet-ställen med holländska specialitéer som exempelvis stroopwafel.

Och precis som rubriken antyder – så länge det finns pengar på fickan så behöver man inte gå hungrig i Amsterdam. Det gjorde vi aldrig heller.