Det är lätt att bli hemmablind. Att inte se skogen för alla träd. Att inte njuta utan alltid sträva efter mer. Det är egentligen inget fel i det, framförallt den där strävan. Ibland kan det dock vara bra att stanna upp en sväng och titta tillbaka på det som varit. Jag gjorde det precis den här dagen förra året och jag tänkte att jag gör samma sak i år.
På födelsedagen. Idag alltså. Grattis till mig själv, så här på egodagen nummer ett!
Precis som för ett år sedan så är jag sådär galet nöjd med det som varit. Alla upplevelser jag varit med om. Alla människor jag träffat. Alla oförglömliga minnen som skapats. Upp och ner har det varit, minst sagt. Höga berg och djupa dalar, tillsammans med allt däremellan. Jag ger er det senaste jordsnurret i den drydianska världsbubblan samtidigt som jag lyssnar på Magnus Uggla.
Vilken av hans plattor? 35-åringen såklart. Och så siktar jag på att göra de kommande 365 dagarna minst lika bra.
Maj 2014. Jag gav mig själv en ”liten” födelsedagspresent och inledde året med en Los Angeles-resa. Alltså, jag borde ge mig själv presenter oftare, jag har ju uppenbarligen ganska bra koll på vad jag önskar mig för grejor.Juli 2014. En sommar utan att hoppa från västkustens kala klippor är ingen riktig sommar. 2014 var inget undantag med en osannolikt skön värmebölja. Här tar jag ett dopp utanför Uddevalla. Foto: MCAugusti 2014. Livet på toppen! En dröm gick i uppfyllelse när vi åkte 90 mil norrut och tog Kebnekaises sydtopp. En helt magnifik upplevelse i underbara miljöer. Lätt värt det tunga slit och släp det innebar. Foto: MCAugusti 2014. När vi ändå var i ”krokarna” så tog vi Treriksröset av bara farten medan feberfrossan härjade i kroppen. En liten omväg på totalt 50-60 mil nånting och en ärtsoppelunch i Karesuando på köpet. Dessutom, känslan av att allt i Sverige där och då befann sig söderut var en aning paradoxal. Foto: MCAugusti 2014. Årets utmaning blev hindertävlingen Tough Viking på Gärdet i Stockholm. 15km löp, 27 hinder. Absolut en av de roligaste tävlingar jag gjort (fotbollen inte inkluderad så klart). Foto: MCSeptember 2014. En månad efter Kebnekaise stack vi neråt i Europa och doftade på Mont Blanc. Vi nöjde oss med åsynen från granntoppen Auguille du Midi men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var sugen på the real deal. Foto: MCOktober 2014. Om både Kebnekaise och Treriksröset är gjort så är Smygehuk ett måste, tillsammans med Sveriges lägsta punkt i Kristianstad. Så blev det och vi fick några fina dagar i Skåne och ytterligare några punkter i checklistan ikryssade. Och känslan var den samma som vid Treriksröset, fast tvärtom – att allt i Sverige just där och då befann sig norrut.November 2014. Västerut, österut, norrut, söderut samt högsta och lägsta punkten i vårt land under 2014 – allt var ikryssat. Återstod gjorde mittpunkten utanför Ånge. Den är numera också checkad och klar. Vi firade med att åka till IKEA i Sundsvall och luncha. Typ. Foto: MCJanuari 2015. Old Trafford besöktes för första gången sedan 19-titeln firades. Det här var inte lika angenämt i och med torsken mot Southampton och inte ett enda skott på mål för hemmalaget. Jag försöker verkligen att dölja min besvikelse här… Foto: J.UlvsgärdMars 2015. Efter förra årets topptursfria vårvinter så blev det ändring på det i år. Två fina turer under klarblå himmel kröntes uppe på Getryggen. Ni vet, med sådan där magnifik utsikt över Jämtlands fjällvärld. Herregud vad vackert det är här i krokarna! Foto: MCApril 2015. Två tama apor på Gibraltar, som besöktes när vi stack till spanska solkusten och Nerja en vecka.
Man gratulerar på högtidsdagen! Bra idé att passa på att summera året på sin födelsedag, ska försöka ge mig på samma om några månader 🙂
Alltså, jag tror ju på den idén. Lite som nyårsafton när det summeras och skrivs årskrönikor. 🙂 Och tack tack för gratulationen!
Grattis i efterskott herr Dryden! 🙂
Åh tack och tack! 🙂